Inlägg 2.593: 3 nov 1971

Busslångreseavskedstagandet

Onsdagens Stora Avsked var så väl inövat att det inte blev mycket drama av det hela. Jag hämtade Anna på KFUK-hotellet tidigt på morgonen. När jag föreslog att vi skulle äta litet frukost först, så fick jag veta att den saken allaredan var avverkad. Det låg en Chock-full-o’Nuts mjölkbar (se inlägg 505) snett över gatan från Annas hotell, och där hade hon ätit sin lilla frukost nästan varenda dag.

Anna tyckte att vi kunde gå till fots till busstationen – hon hade luskat ut att den låg tvärs över Manhattan vid nästan samma tvärgata som KFUK – men det var ändå en rätt lång väg mellan Andra och Åttonde avenyerna, så vi tog taxi dit. Vi hade ju också hennes resväska, och även om vi hade varit hurtfriska nog för en sådan promenad, så skulle hon nog bli litet svettig av den, något som inte är så skönt om man sedan skall sitta i samma kläder på en buss i 31 timmar.

Så lång tid skulle det nämligen ta att komma till Minneapolis med buss. Från början hade hon tänkt åka tåg dit, så vi gick alla tre till Stora Centralstationen för att köpa hennes biljett.

Med Anna vid informationsdisken, Stora Centralstationen, Nya York (1971)

Med Anna vid informationsdisken, Stora Centralstationen, Nya York (1971)

Men när hon fann att det kostade mera att åka tåg än att flyga, så bestämde hon sig för att ta buss i stället.  Hon var glad att ha valt bussen – nu skulle hon få se så mycket mera av Amerika än från ett flygplan.

Busstationen, Nya York, 1970-talet (internet)

Busstationen, Nya York, 1970-talet (internet)

Med bussen skulle hon komma fram på torsdagens eftermiddag och ovanpå det fortsätta till ett ställe två timmars väg därifrån. Anna var nämligen inbjuden till en svensk väninnas bröllop på lördagen.

Efter bröllopet skulle hon hälsa på sin syster, som studerade vid en högskola i Pittsburgh i Pennsylvanien, och sedan flyga hem igen till Sverige från Nya York på måndagen den 15 november. Det var möjligt att hon skulle komma till Nya York redan på söndagen, men hon visste ingenting om det, för hon reste runt med så få förbokningar som möjligt, precis så som jag själv gillade att göra.

Busstationen var full med folk på väg till sina arbeten, men Anna kom lätt till sin väntande buss, och där kramade jag om henne och önskade henne en lycklig resa. Ed hade redan sagt adjö till henne efter teatern på tisdagen – hon pussade honom adjö mitt på 52:a gatan så det sa smack – innan hon hoppade in i sin taxi till hotellet. Han tyckte lika bra om Anna som jag gjorde, och hon sade att utan oss två hade hon bara fått ha en bråkdel av allt det roliga som hon nu hade upplevt i Nya York. Det var säkert riktigt, och Ed och jag hade också fått en rolig vecka av att rå om henne.

Med Anna väl instoppad på sin buss gav jag mig iväg till jobbet och kom dit bara några minuter efter klockan 09.00 – såpass tidigt skedde allting den morgonen.

Annonser
Published in: on 2015/11/13 at 06:37  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: