Inlägg 2.607: 23 dec 1971

Gränsöverskridningsgreyhoundbussresan

Så nalkades vår avresedag. Ed och jag packade våra skidor i sina skidpåsar, allt som vi ägde i klädväg i våra väskor, och även en hel del lektyr för kvällar och för hopplösa regndagar. Vi visste i vår enfald att det skulle bli kallt och mörkt däruppe i Kanada, trots att decembervädret i New York hade tjänat som en påminnelse om att vi kom närmare sommaren för varje dag som passerade.

Vår Greyhoundbuss till Montreal skulle gå klockan 08.45 från busstationen, samma byggnad där jag hade vinkat av Anna till Minneapolis i november. Vi var klädda i en tjock olle med skidjacka utanpå, fast i den varma Newyorkluften kunde man inte ha ollen på utan den bar vi på armen. Inte heller blev det plats för ollen på den lilla pakethyllan ovanför huvudet, så vi satt hela vägen upp med var sin olle i knät som en tjock filt. Jag antar att vi fick uppleva ungefär samma resa som Anna, fast hennes varade i 31 timmar och vår i åtta.

Bussen gjorde ett måltidsuppehåll i 45 minuter på en rastplats någonstans norr om Albany. Där åt vi en kvick lunch på en Howard Johnsonrestaurang, och det behövdes. Det var fortfarande barmark där och ljummet i luften fast inte direkt varmt som i New York. Gränspasserandet var effektivt – bussen stod stilla i kanske tio minuter allt som allt, medan kanadensiska passkontrollanter gick genom bussen och tittade på våra papper. Vi hade våra pass för att inte orsaka något krångel, men de flesta visade upp sina körkort eller liknande, och det gick lika bra.

Fortfarande på barmark kom vi till Montreal klockan 16.30, och väl inne i busstationen gällde det att snabbt få fatt i väskorna och skidorna och att sedan hitta bussen vidare till Skakberget, som skulle gå klockan 17.00. Vi kom till den bussen precis i tid och kom med den, fast det gjorde också de som inte kom dit förrän klockan 17.30.

Jag talade med chauffören om vart vi var på väg. Jo, han skulle stanna bussen för oss rätt framför Hotell Skakberget (fra. Hôtel Mont Tremblant), för det låg på hans väg mellan Skakberget och Skakbergsbyn (fra. Village Mont Tremblant). Det lät komplicerat men han var förtroendeingivande, så till och med jag kände mig nöjd. Och när det inte kom flera resenärer, så gav sig bussen iväg – klockan 17.30.

Annonser
Published in: on 2015/11/23 at 06:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: