Inlägg 2.615: 31 dec 1971

Resplansjusteringsnödvändigheten

Jag har redan avslöjat att torsdagen blev vår sista skiddag i Skakberget. Men det bestämde vi inte förrän på fredagsmorgonen, och jag borde egentligen inte ha avslöjat det i förväg. Fredagen var från början avsedd att utgöra finalen på såväl vår skidsemester som på året. Hur Ed kände sig när vi vaknade på fredagen vet jag ju inte, men min egen kropp var totalt lealös trots den vederkvickande sjusovarsömnen. Jag var tillräckligt pigg för att vara medveten om att jag helt enkelt var för trött, fysiskt och psykiskt, för att fortsätta med ännu en dos av dessa minusgrader. Det var 25 grader kallt rätt utanför vårt fönster – varje rum var klokt nog försett med en utomhustermometer.

Jag sade till Ed att jag skulle hålla mig inne under dagen, medan han var ute och gjorde ifrån sig i backarna. Men vi var så väl bekanta med varandra att jag inte ett ögonblick trodde att det skulle bli på det sättet. Nej, Ed såg faktiskt lättad ut när jag redogjorde för min bräcklighet, och efter några minuters hit och dit bestämde vi oss för att lämna köldhålet åt sitt öde – Skakberget skulle för övrigt få det ännu kallare i februari månad – och resa tillbaka till Montreal och fira nyåret där i värmen.

Vi kom ner för vår frukost klockan 07:30 och var nästan de enda i matsalen. Hade alla familjerna haft samma erfarenhet av gårdagens köld? Hur som helst så var det behagligt stilla runt grötfaten.

Vi talade om att vi tänkte lämna rummet och ta bussen klockan 14.00 till Montreal, och eftersom vi inte hade något avtal om avresedagen med hotellet blev det inget problem med den saken. Det blev en behaglig dag inne på hotellet, för oss och också för de flesta av barnfamiljerna. De flesta gav sig inte ut till skidbacken, trots att denna dag bjöd på Skakbergets mest strålande väder som vi hade upplevt där. Vi åt lunch i matsalen, och när vi gick ut till bussen upptäckte vi att byn hade drabbats av en värmebölja – det var då uppe i minus 10 grader. Ångrade vi vårt beslut? Inte en chans!

Vi kom till Montreal i mörkret klockan 17.00 och hade då bestämt oss för att försöka få ett rum på KFUM-hotellet där. Vi ringde upp dem från busstationen, och jovisst hade de ett rum för oss. Vi lämnade skidor och utförsåkningspjäxor på effektförvaringen. Det var väl en kilometer att gå dit, men det var skönt väder – vilket vi hade sagt om vilket väder som helst efter Skakberget.

Vi hade väntat oss samma spartanska rum som KFUM brukade ha på sina hotell i Amerika, men detta hade heltäckande matta och televisionsapparat – det här var inte alls ett spartanskt tillhåll utan ett riktigt hotell.

Annonser
Published in: on 2015/12/09 at 06:57  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: