Inlägg 2.622: 1 jan 1972

1970årsskidresepåplatsenavgifterna

Det var hela tre kilometer från hotellet in till stadens centrum, där skidskolan och de flesta skidlifterna var belägna. Ed gav sig iväg dit ner efter att ha ätit lunch. I sina terrängpjäxor tog det honom en dryg halvtimme att komma dit. Byggnaden för en av skidlifterna inrymde också skidskolans lokaler, och det var där utanför som de flesta skolgrupperna samlades inför lektionerna. Dessa pågick på förmiddagarna från klockan 09:30 till 12:00 och på eftermiddagarna från klockan 13:40 till 16:00.

Skidskolan, S:t Anton (1970)

Ed hade inga planer på att åka skidor redan nu på sin ankomstdag – det var han alldeles för trött för. Men han ville göra alla nödiga förberedelser för morgondagen. Han köpte alltså först ett kurskort, gällande för lektioner under 6 valfria dagar av 8, och det kostade 60 kronor.

Eds skidskolekort, S:t Anton (1970)

Eds kort blev stämplat att gälla till den 28 december, men eftersom han skulle komma att använda det redan på söndagen den 20 december, så blev hans kort faktiskt giltigt i 9 dagar – fast fortfarande bara under 6 av dessa 9 dagar. Jag vet inte om Ed ens märkte detta.

Och så var det frågan om skidlifterna. I motsats till alla de backar i Amerika och Schweiz, där Ed hade åkt skidor, tillämpade man i S:t Anton inte metoden med ett liftkort gällande för obegränsad användning av lifterna under en hel dag eller längre. Man betalade i stället med kuponger varje gång man hoppade på en skidlift. Det kostade mellan en och sju kuponger, beroende på typen av skidlift – för en enkel draglina kostade det en kupong, medan det kostade sju för de längsta kabinlinbanorna.

Den här listan angav antalet kuponger som krävdes för varje enskild skidlift i S:t Anton, men den betydde ingenting för Ed – dels kände han ju inte alls till namnen på de olika lifterna, och dels var listan skriven bara på tyska. Men han var lugn, för han tänkte ju bara följa med sin skolgrupp, åtminstone i början.

Lista över antalet kuponger som krävdes för varje enskild skidlift, S:t Anton (1970)

Om man kunde uppvisa ett giltigt skidskolekort fick man använda väsentligt billigare skidliftkuponger. Dessa såldes på skidskolan i häften för 56 kronor, och ett sådant köpte Ed nu. I och med det fick han ju veta hur många kuponger man fick i varje häfte, men jag har ingen aning om det. Så här såg kupongerna ut – en blev över och den hade Ed med sig hem till Amerika.

Skidliftkupong köpt på skidskolan, S:t Anton (1970)

Efter dessa inköp var Ed för trött – efter sin sömnlösa natt på flygplanet – för att se sig om runt i staden, så han begav sig hem till hotellet Det blev igen en tre kilometers vandring – nu i uppförsbacke – och där serverades det så småningom middag. Efter det stupade han rätt i säng.