Inlägg 2.636: 1 jan 1972

1970årsskidresesynförmågereducering

Så snart Ed vaknade på onsdagen den 30 december 1970 kände han på sig att det inte skulle bli en bra dag för honom. Väckarklockan ringde inte, och när han ändå vaknade, så ville han inte stiga upp. Det visade sig vara en kall och mycket blåsig dag. Redan i soffan på linbanan upp till Gampen kände han sig frusen in i märgen. Men när hans skidskolegrupp fortsatte upp till Kapalltoppen, så blev det tillfälligt litet bättre – däruppe var det soligt och vindstilla.

Men så började han sin åkning med att inom fem minuter trilla omkull tre gånger, och han fick då jobba hårt för att komma ikapp med de andra. Det var såpass ljust att han tog av sig glasögonen och lade dem i säkerhet i en innerficka i kläderna. När de kom ner i det gråa vädret under molnen, ville han igen ta dem på sig för att se bättre, men då var de helt försvunna. De var borta och skulle aldrig bli återfunna!

Två av tyskarna i gruppen hade bestämt sig för att avbryta dagens lektioner och åka ner till S:t Anton, och Ed sällade sig till dem. Glasögonbutiken därnere kunde inte få in några nya glasögon för Ed förrän på följande onsdag, så nu fick han se fram emot att resa hem till Nya York blind! För första gången åt han inte lunch uppe i skidbackarna utan på ett fik inne i staden, och sedan drog han sig tillbaka till sitt rum och vilade bort den kulna eftermiddagen.

torsdagen den 31 december 1970 kände sig Ed bättre igen. Han fick pröva på att åka skidor utan att se – och detta oberoende av om han hade glasögon eller ej. Han kom att önska att han hade haft sin kamera med sig. Uppe på Gampen var det tjocka moln så långt ögat kunde se, och sikten var hemskt dålig. Men när de alla fortsatte upp till Kapall genom molnen blev det, precis som under gårdagen, sol och blå himmel. På sin väg neråt på skidor kom de att åka mitt inne i ett moln, där dimman var så tät att ingen, inte ens Ed utan sina glasögon, kunde se ett enda dugg. Detta var inte alls som under gårdagen.

Men Tony hittade vägen ner för dem alla till Restaurang Gampen. På eftermiddagen fick de på Gampen lära sig viftning, ett nytt sätt att bromskontrollera sin utförsåkning genom små snabba knyckar till höger och vänster, liksom att vifta med stjärten. Tony sade att Ed lärde sig detta snabbast av alla i gruppen, och det var ju ett glädjeämne för honom.

Hela skidskolegruppen med Tony i täten avslutade skolåret med eftermiddagste på Café Sailer, där Ed redan hade varit ett par dagar tidigare. Där önskade de alla varandra ett gott nytt år.

Annonser
Published in: on 2015/12/19 at 23:41  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: