Inlägg 2.642: 1 jan 1972

1970årsskidresehemflygningen

Väntsalen på Zürichs flygplats med sina ‘skinn’-stolar var mycket mera påkostad och vilsam än motsvarigheten på Kennedyflygplatsen i Nya York.

Den påkostade och vilsamma väntsalen på Zürichs flygplats (1971)

Den påkostade och vilsamma väntsalen på Zürichs flygplats (1971)

När Ed såg det här planet rulla fram och stanna, trodde han ett ögonblick att det skulle bli propellerflyg hem till Nya York, och han fotograferade snabbt sitt plan. Men han upptäckte snart att det var falskt alarm och att det skulle bli samma sorts jetplan som på vägen ut.

Propellerplanet, Zürichs flygplats (1971)

Propellerplanet, Zürichs flygplats (1971)

Ingen väntsal förblir skön och vilsam när planet ropas upp och alla springer omkring som skrämda höns.

Den vanliga röran i väntsalen, Zürichs flygplats (1971)

Den vanliga röran i väntsalen, Zürichs flygplats (1971)

Planet lyfte i tid klockan 11:50, och snart längtade alla efter lunchmålet. Matsedeln var lika frestande som på utresan, och maten motsvarade också förväntningarna.

Hemreseflygplanets frestande matsedel (1971)

Hemreseflygplanets frestande matsedel (1971)

Ed sparade undan förpackningen till sin lilla mjukostbit.

Förpackningen till den lilla ostbiten på flygplanet (1971)

Förpackningen till den lilla ostbiten på flygplanet (1971)

Och till sina sockerbitar.

Paketet för sockerbitarna på flygplanet (1971)

Paketet för sockerbitarna på flygplanet (1971)

Eds flygplan landade efter en åtta timmars flygning i ungefär rätt tid omkring klockan 14:00 på Kennedyflygplatsen. Det var soligt och marken var helt snötäckt. En ovanlig trängsel överallt vid pass- och tullkontrollen hade föranlett staten att utfärda en skriftlig ursäkt för den långa tiden som kontrollerna råkade ta just vid vår ankomst. Skälet angavs vara att många internationella plan hade anlänt vid ungefär samma tidpunkt – och också att man höll på med att omorganisera sitt arbete så att det skulle flyta bättre i framtiden. Men det gjorde det sannerligen inte nu.

Den statliga ursäkten för den tröga passkontrollen på Kennedyflygplatsen, Nya York (1971)

Den statliga ursäkten för den tröga passkontrollen på Kennedyflygplatsen, Nya York (1971)

Nåja, Ed kom som amerikansk medborgare genom det hela på mindre än en timme, men salen med utlänningarna var så proppfull att det skulle komma att ta dem tre timmar eller mer att komma ut i den friska Nyayorkluften. Ed plockade upp sina skidor och utförspjäxor och resväska och sparade förstås på sina bagagekvitton som semesterns allra sista minnesmärken.

Eds polletteringslappar på hans ägodelar, Kennedyflygplatsen, Nya York (1971)

Eds polletteringslappar på hans ägodelar, Kennedyflygplatsen, Nya York (1971)

Han visste att jag fortfarande var kvar i Sverige, så ingen kom och mötte honom. Det var en härlig, solig vinterdag med hela två decimeter nysnö på marken, mer än det totalt hade fallit i S:t Anton under hans två veckor där. Men de stora gatorna ute i Queens var väl plogade, så Ed kom lätt hem på det vanliga sättet med buss och tunnelbana. Vår älskade lilla bostad i 351:an var helt i sin ordning, och han hade gott om tid att packa upp, gå ut och handla litet mat, äta middag och titta litet på TV. Men hans kroppsklocka var då långt efter midnatt Zürichtid, så Eds ögon bara föll ihop. När han hade krupit ner i bäddsoffan började det regna – ja, regna – mot fönsterrutorna.

Annonser
Published in: on 2016/01/01 at 06:25  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: