Inlägg 2.643: 1 jan1972

1970och1972årsskidresehemkomstjämförelsen

Under natten till måndagen den 4 januari 1971 vräkte det ner, piskade på rutorna, och på morgonen kunde Ed knappast komma till sitt tåg för allt vatten på gatorna. Men det gick trota allt och han kom till sitt arbete i vanlig ordning, och när han kom tillbaka till Nya York på kvällen så var nästan all snön bortregnad. Mitt plan från Sverige skulle landa vid 18-tiden på Kennedyflygplatsen, och Ed väntade mig hem ett par timmar senare. Det blev klockan 23.00, innan Ed fick höra min ringning på portklockan nerifrån, och då hade han redan börjat bli orolig. Men nu återsåg vi varann, och det var allt vi behövde.

Nu, så här efter slutet av Eds detaljerade beskrivning av sin härliga tvåveckors skidsemester i S:t Anton ett år tidigare, gäller förstås inte längre mitt löfte om att inte använda en enda bild från internet. Därför kan jag nu lägga in en liten videostump av ett par svenska skidåkare på väg ner från Vallugafjällets topp i S:t Anton. De hade valt den svartklassade, mest krävande backen ner, och filmningen var förstås gjord någon gång på 2000-talet. Klicka här om du vill se den – den är lockande, men kom ihåg att den inte alls har med Eds resa att göra.

Nu återvänder vi alltså till inlägg 2.618 och bussen från Montreal till Nya York den 1 januari 1972. Medan Ed berättade för mig i detalj om sin resa året före till S:t Anton. så hade vår buss slingrat sig ut ur Montreal och var redan ute på Quebecs slättland på sin väg mot gränsen till Amerika. Det kändes skönt i kroppen att få sitta stilla i en bussfåtölj utan att göra någonting med den under så där en åtta timmar framöver. Det var säkert samma goda känsla som Ed hade haft under sina åtta timmar på flygplanet hem från Zürich nästan på dagen ett år tidigare.

Och ibland, när vår buss stannade till någonstans för att kasta av eller fånga upp passagerare, så fick vi själva tillfälle till att hoppa av och röra på kroppen i några minuter, vilket ju är både nyttigt och skönt såväl när man färdas i luften som på jorden. Till Nya York kom vi i tidigt kvällsmörker och vettig temperatur.

Det var rent underbart att vi båda nu hade en ledig söndag framför oss att göra ingenting utom att vila. Hade vi fortsatt med en dag till på skidor i Skakberget, så hade vi inte kommit hem förrän på söndagskvällen, och då hade det som alltid gällt att redan nästa morgon vara nytra och pigga för att visslande och trallande kunna fortsätta med våra respektive arbetsuppgifter, vilka vi hade övergett när vi burdust gav oss iväg till Kanada. Detta var mycket trevligare. Och vi somnade nöjda i vår vanliga säng.

Annonser
Published in: on 2016/01/01 at 08:03  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: