Inlägg 2.647: 3 – 9 jan 1972

Persontransportkostnadsövervägandena

Bortsett från en välfylld postlåda var det, som vanligt efter en semesterresa, lätt att komma igång igen med vad jag sist sysslade med – det kändes ungefär likadant som varenda måndagsmorgon. Jag körde igång nästan omedelbart – att vara tillbaka på jobbet kändes mera ‘vanligt’ än ‘efterlängtat’, vilket det onekligen hade varit då och då under helgen, särskilt uppe i Skakberget.

När jag åkte hem med tunnelbanan på måndagen köpte jag mig mina vanliga tio polletter och stack som alltid fram mina 13,68 kronor – tre dollarsedlar får jag väl säga för att göra det begripligt – men det räckte inte den här gången. Utan att polletternas utseende hade förändrats, så hade de gått upp i pris från nyåret, så jag fick ge henne ytterligare 2,28 kronor – det vill säga två kvartsdollarslantar.

Tunnelbanepollett, 1972 (internet)

Tunnelbanepollett, 1972 (internet)

Det kändes litet genant att som nyayorkare vara så obevandrad i något så centralt som tunnelbaneavgifterna, men så kunde det gå när man inte hade läst sin dagliga blaska under de i detta sammanhang kritiska dagarna. På 8½ år hade priset för en tripp med tunnelbana eller buss nu klättrat upp från 78 öre till 1,60 kronor. Föga anade jag att klättringen framöver skulle bli brantare och brantare.

Mitt i den första veckan gick jag på en lunchrast till SAS kontor vid Rockefellercentret och förhörde mig om de nuvarande flygpriserna – det hade minsann sina fördelar att arbeta mitt i stadens hjärta där allting låg. Jag fick veta att nu efter dollardevalveringen kostade en returbiljett från Göteborg till Nya York 1.113 kronor, såvida man stannade i Nya York i mellan 28 och 45 dagar. Jag blev mäkta imponerad över det låga priset, men med kravet på att stanna utomlands i en hel månads tid kunde dessa biljetter inte gärna utnyttjas av affärsresenärerna, vilket var SAS viktigaste kunder. Men för turister som mina föräldrar skulle den sortens biljett vara klippt och skuren.

Jag skrev till dem att jag planerade i tankarna för dem en resa till Nya York den 7 april med en vecka i staden och sedan några veckor i en liten förhyrd bil i lugn och ro litet runt om i landet på egen hand. Jag bifogade en uppställning över deras ‘katastrofkonto’ som jag hade byggt upp för dem under årens lopp, vilket nu hade blivit så fett att det hade, som jag uttryckte det, ”börjat få hängmage”.

Jag brydde mig inte ens om att ens tänka på att åka skidor på veckosluten i januari. Lustigt nog brydde sig inte Ed heller om det – men han ruvade halvt i hemlighet på en annan typ av skidåkning. Han skulle snart komma att avslöja vad han gick och tänkte på.

Annonser
Published in: on 2016/01/05 at 07:27  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: