Inlägg 2.648: 10 – 12 jan 1972

Kommunikationsprogramstilläggsfunktionsundervisningen

Hurra! Nu skulle jag få göra ett gästspel som magister igen. Man hade anordnat en kurs om vårt börsmäklarorienterade tilläggsprogram TCS, vilket skulle göra IBM:s mera allmängiltiga kommunikationsprogram till ett specialverktyg för just börsmäklarfirmor. Visserligen arbetade jag nu sedan ett helt år tillbaka – vad tiden flyger! – på en helt fristående IBM-avdelning, men nog var det i min förra värld av börsmäklare som jag och de flesta andra i gruppen hade våra rötter och därmed vår rätt att existera.

Fyradagarskursen skulle börja om bara en vecka, och deltagarna skulle alla bli IBM-kolleger, inte bara från Nya York utan också från långväga platser som Raleigh och Toronto. Det glunkades om att det kanske skulle bli en omgång till, då för kunder, ett par veckor senare. Det var under kursens andra dag som jag skulle lära ut allt jag visste om det som de var intresserade av. Jag såg nu framåt mot en vecka, under vilken jag skulle försöka att hinna med att få ihop mitt material, redigera det så att allt kom i pedagogiskt sett rätt ordning, lära mig alltihop igen, och sedan repetera repetera repetera.

På fredagen den 14 januari skulle vi ha generalrepetition, och det skulle säkert gå bra. Men som alltid darrade jag ändå som ett aspelöv inför detta, trots att jag älskade att stå inför publik och imponera med hur mycket jag hade lärt mig. Eftersom jag inte var född till att vara lärare behövde jag nogsamt förbereda mig för alla eventualiteter – jag hade inte alls den intuitet som en infödd lärare har för att elegant klara av oväntade frågeställningar.

På onsdagen kom det tre försändelser från Örebro. En fick jag själv gå och hämta på postkontoret – det var ett paket med fyra böcker som hade skickats i november och var avsedda som julklappar. Det kom också ett brev från mamma, skrivet på juldagen och skickat till hotellet i Skakberget, varifrån det hade vidarebefordrats. Och så kom det ett korrespondenskort från mamma, daterat den 8 januari. Det var alltså hälsningar till mig från samma källa men under tre olika månader.

Brevet innehöll en bild av årets juldekorerade vardagsrum på Skyttegatan med en enorm hyacint på bordet till vänster, och mitt i rummet en julgran med sitt glitter av millimeterbreda lamettremsor av stanniol. Dessa hade jag som barn haft som mitt julaftonsbestyr att hänga upp, en och en för hand, under några tålamodsprövande timmar i förväntningen inför den stundande julklappsutdelningen, för ‘jultomten’ kunde inte komma in förrän granen såg presentabel ut.

Julgranen, Skyttegatan, Örebro (1971)

Julgranen, Skyttegatan, Örebro (1971)

Ett tyskt paket med stanniollametter för dekoration på julgranar (internet)

Ett tyskt paket med stanniollametter för dekoration på julgranar (internet)

Annonser
Published in: on 2016/01/06 at 05:45  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: