Inlägg 2.666: 25 – 29 feb 1972

Semesterutrikesresetriosammanrörningen

På fredagen den 25 februari kom det ett brevkort från mamma om att jordfästningen skulle ske på onsdagen den 1 mars och att hon skulle ordna med en krans från oss alla tre, henne, pappa och mig. Skulle jag resa till begravningen? Jo, den tanken svepte över mig på samma sätt som ofta händer när man är utsatt för känslosamma händelser. Men skälen mot den idén var många, och det främsta var att jag ville träffa mina föräldrar vid ett tillfälle då man är och kan vara munter och pigg, och det är inte så lätt, och inte är det heller passande, i samband med en jordfästning.

Så i stället gjorde jag något annat utan att betänka mig lika nogsamt som vanligt: jag gick och köpte mig en biljett för att flyga till Göteborg på fredagskvällen den 12 maj och tillbaka därifrån på söndagen den 4 juni. Jag hade under en lång tid uppmanat mina föräldrar att göra en resa ner till Medelhavet, och de hade sagt nej så många gånger att jag nu, just den 26 februari, äntligen fattade hur det hängde ihop – de ansåg att de inte hade råd med det, och därmed inte heller hade lust till det, nu när pappa inte tjänade några pengar alls på sin ingenjörsbyrå. Och när jag nu begrep hur tungt mitt tjat om detta hade känts för dem, så visste jag att det behövdes mer än en simpel kovändning från min sida. Ett treveckorsbesök av den ‘förlorade’ sonen var det minsta jag kunde ge dem som en klumpig vedergällning.

Jag bestämde mig alltså för denna resa utan att ens diskutera den med dem. När jag skrev till dem om detta beslut den 29 februari var det alltså ett fait accompli – jag hade redan min biljett och allt var klappat och klart.

Och på söndagen den 27 februari skulle Ed komma tillbaka till Nya York från S:t Anton, följd av president Nixon till Washington från Kina på tisdagen den 29 februari. Det var bra att det var skottår, för den extra dagen var bra att ta till i denna jäktiga tid.

De två hade alltså varit på en veckolång semesterresa åt vart sitt håll. Nixons resa hade förstås varit mera ansträngande än Eds.

Mao Tse Tung och Richard Nixon, Beijing, 1972 (internet)

Mao Tse Tung och Richard Nixon, Beijing, 1972 (internet)

Den ingick förstås i Nixons jobb, och den medförde att han steg en hel del i min bedömning av honom.

Mao Tse Tung och Richard Nixon, Beijing, 1972 (internet)

Mao Tse Tung och Richard Nixon, Beijing, 1972 (internet)

Under veckan hade jag sett honom i färg-TV både på morgonen och kvällen varenda dag.

Chou En Lai och Richard Nixon, Beijing, 1972 (internet)

Chou En Lai och Richard Nixon, Beijing, 1972 (internet)

Hans hustru Pat, som alltid hade sett ut som en docka, hade faktiskt visat upp ett levande ansikte i TV-sändningarna från Kina.

Nixons hustru Pat i sin Kinaröda kappa, Beijing, 1972 (internet)

Nixons hustru Pat i sin Kinaröda kappa, Beijing, 1972 (internet)

Och maken Richard klarade arbetsuppgiften fint –resan till Kina var det enda som han, under alla sina år på den upphöjda posten, hade gjort till min belåtenhet.

Annonser
Published in: on 2016/01/30 at 23:46  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: