Inlägg 2.669: 27 feb 1972

1972årsskidresemålankomsten

I motsats till Eds förra resa skulle resebyråns klienter inte ta en flygbuss in till centralstationen inne i Zürich och därifrån fortsätta med tåg – i första klass – till S:t Anton. Den här gången skulle det bli en abonnerad buss direkt från Klotens flygplats till S:t Anton, och från den trippen finns det bara en enda bild.

Den abonnerade bussen med sina passagerare (1972)

Den abonnerade bussen med sina passagerare (1972)

Jag har ingen aning om var Ed fotograferade bussen. Han knäppte alla sina medresenärer där de stod intill bussen på en till synes öde väg. Men jag kan se parkeringsautomater bakom bussen, så tydligen skedde denna väntan intill en bilparkering – kanske trots allt denna väntan ägde rum någonstans på flygplatsen? Allas bagage måste redan ha befunnit sig på bussen. Mycket mystiskt det hela.

En detalj på bilden vill jag poängtera – det var alldeles för varmt för februari i Schweiz. Det låg inte en gnutta snö på marken, och att det inte var särskilt kallt syns också på hur medpassagerarna var klädda.

Till S:t Anton kom man väl efter en fyra timmas körning – vägavståndet var litet över 200 kilometer.

Här är två bilder av hotellet som blev Eds hem under de sju dygnen i S:t Anton. Det hette Fritz Westreichers Hus (tys. Haus Fritz Westreicher) och låg på Bygatan 47 (tys. Dorfstraße 47). Som synes låg det litet snö här och där, men skidparadisväder var det minsann inte! Ed kände säkert inte igen sig från sitt förra besök i S:t Anton.

Pensionat Westreichers hus, S:t Anton (1972)

Hotell Fritz Westreichers Hus, S:t Anton (1972)

Baksidan av pensionatet, S:t Anton (1972)

Baksidan av hotellet, S:t Anton (1972)

Eftersom jag ju inte har många beskrivande ord att leda mig, så kan jag inte på något vis få ihop en kronologisk översikt av Eds göranden den här gången i S:t Anton. Det blir nästan bara bilder, och det skall omedelbart poängteras att alla fotografierna här togs av Ed själv – utom där jag klart framhåller motsatsen. Jag tänker organisera materialet på följande sätt:. Först (1) allt skidorienterat material, och sedan (2) allt material från staden S:t Anton, alltså utom skidåkningen. Slutligen (3) materialet från en utflykt till Innsbruck som Ed gjorde under sin sista dag före hemresan.

Så gott som all skidåkning ägde rum på dalens norra bergssluttning. Den vette mot söder, och solen hade därför smält bort det mesta av snön. På bergssluttningen söder om staden låg det betydligt mera snö kvar, men där fanns det nästan inga lifter. Varför hade man valt att bygga lifterna på den soliga sidan? Det var nog många som ställde sig den frågan.

Staden mellan snörika södersluttningen och snöfattiga norrsluttningen, S:t Anton (1972)

Staden mellan snörika södersluttningen och snöfattiga norrsluttningen, S:t Anton (1972)

Annonser
Published in: on 2016/01/30 at 23:48  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: