Inlägg 2.672: 27 feb 1972

1972årsskidresestadsströvandet

Så mycket om skidbackar och snöklädda fält i S:t Anton – med bilder kan man som bekant bevisa allt. Men den bistra sanningen är att tillgången av snötäckta backar för god skidåkning var ytterst begränsad år 1972, åtminstone under den stackars vecka när Ed var där. Efterson han ju hade rest dit för att åka skidor, så gjorde han det bästa av situationen, men förmiddagarna räckte till för all den åkning i sin skidskolegrupp som han brydde sig om den här gången.

Resten av tiden tillbringade han ute på stan i S:t Anton, och han gick med sin kamera och tog många bilder – flera än när han var i S:t Anton i två veckor över jul och nyår 1970-1971. Då var det mycket snö och massor av skidåkning från morgon till kväll, och då blev det inte så många stadsbilder.

Jag har organiserat bilderna litet grann, och dessutom har jag på internet snokat upp en del av de hotell som han fotograferade, och varje sådan internetbild följer, nogsamt identifierad, den bild som Ed tog. En del hotell hade ändrat utseende på 40 år, och andra inte alls.

Vi börjar vår promenad med Ed utanför hans eget hotell, Fritz Westreichers Hus. Den bilden tog Ed som en gatubild med hotellet längs vänstra kanten – hans riktiga bilder av det satte jag in i samband med hans ankomst till S:t Anton.

Gatubild med Eds hotell Fritz Westreichers Hus till vänster, S;t Anton (1972)

Gatubild med Eds hotell Fritz Westreichers Hus till vänster, S;t Anton (1972)

Och här är Hotell Fritz Westreichers Hus i dag, enligt internet.

Hotell Fritz Westreichers Hus i dag, S:t Anton (internet)

Hotell Fritz Westreichers Hus i dag, S:t Anton (internet)

Den primitiva järnvägskorsningen härnedan låg rätt nära Eds hotell, om jag inte har fattat det alldeles fel. Ed var ju medveten om min kärlek till tåg – han gillade också tåg – och det var säket för min skull som han tog den här bilden.

Järnvägskorsning, S:t Anton (1972)

Järnvägskorsning, S:t Anton (1972)

Nu kommer vi till den bank där Ed växlade in en resecheck mot riktiga pengar. Han gav dem en 238-kronors resecheck och fick för den 234 kronor i klingande mynt efter att ha fått punga ut med 3 kronor i kommissionsavgift – utan den hade han fått 237 kronor, och bättre kurs än så kunde han inte ha fått någon annastans.

Eds växlingsnota från banken, S:t Anton (1972)

Eds växlingsnota från banken, S:t Anton (1972)

Banken låg på Bygatan 50, vilket borde ha varit snett över gatan från Eds hotell. Men numren på de motsatta sidorna av Bygatan var helt i otakt med varandra, så han fick traska hela 200 meter för att växla till sig sina pengar. Allt detta har jag räknat ut med internets hjälp.

Banken där Ed växlade pengar, S:t Anton (1972)

Banken där Ed växlade pengar, S:t Anton (1972)

Och här kommer min internetbild av den dåvarade Spar- och Förskottskassan (tys. Spar- und Vorschusskasse), vilken numera kort och koncist heter Folkbanken (tys. Volksbank). Huset har byggts om väsentligt, men det är samma byggnad som på Eds bild från år 1972.

Den numera omdöpta banken i dag, S:t Anton (internet)

Den omdöpta banken i dag, S:t Anton (internet)

Mitt emot banken låg Bygatan 19, och det var adressen till Schneiders Sportkafé, där Ed uppenbarligen slank in för en kopp kaffe – och satte in deras sockerbitsförpackning i sitt album.

Sockerbitsförpackning, Schneiders Sportcafé, S:t Anton (1972)

Sockerbitsförpackning, Schneiders Sportcafé, S:t Anton (1972)

Annonser
Published in: on 2016/03/04 at 10:17  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: