Inlägg 2.678: 27 feb 1972

1972årsskidskolkningsstorstadsupplevelserna

Väl tillbaka ner från olympiabackarna fortsatte Ed sin utforskning av Innsbruck. Hans första kameraknäpp gick till Sjukhuskyrkan (tys. Spitalskirche).

Sjukhusskyrkan, Innsbruck (1972)

Sjukhusskyrkan, Innsbruck (1972)

Det följdes av en gatuscen, på vilken det ser ut att ha regnat litet grann.

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Så kommer det här ett gammalt femvånings hörnhus, som för mina ögon – och säkerligen också fotografen Eds – var otroligt vackert, ja, rentav pampigt i sin ålderstigna elegans. Jag har sällan sett ett mångfamiljshus som så värdigt fyllde sin plats i kvarteret.

Vackert gammalt hus, Innsbruck (1972)

Vackert gammalt hus, Innsbruck (1972)

Så följer tre bilder som jag inte kan ge bättre namn än gatuscener. Men de är alla helt olika varandra. Husen i fonden av den första har en balkong som verkar gjord till att användas för tal till folket, men jag har inte lyckats finna att det var en offentlig byggnad. Huset på den andra bilden bryter så ofantligt med all annan arkitektur överallt i Innsbruck att jag är riktigt glad över att Ed tog den som en uppfriskande kontrast. Och vad visar Eds tredje bild? En vanlig, enkel bakgård med en ståtlig kyrkspira i blickfånget och med ett mystiskt skjul till vänster?

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Bilden därefter visar också en gatuscen, men över alltsamman reser sig Innsbrucks stads klocktorn, många hundra år gammalt och i mina ögon rent anskrämligt utstyrd i sin överväldigande resning.

Stadsklocktornet, Innsbruck (1972)

Stadsklocktornet, Innsbruck (1972)

Ytterligare två gatuscener som inte kräver några kommentarer.

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Jag var övertygad om att detta palats var en viktig offentlig byggnad – tills jag fick veta att det var Alphotellet, Innsbrucks ledande hotell av den gamla, klassiska sorten.

Alphotellet, Innsbruck (1972)

Alphotellet, Innsbruck (1972)

Efter detta presenterade Ed för oss tre vattenplask. Det våta är förstås Innån, vattedraget som har gett staden den första halvan av sitt namn. Den första bilden visar mest själva Innån, den andra bilden visar några av byggnaderna intill Innån, och den tredje bilden visar en av stadens få broar över Innån. Jag har förgäves sökt på karta och internetbilder efter en bro som liknade Eds, särskilt som jag så gärna ville att just denna bro skulle ha gett staden den andra halvan av sitt namn.

Innån, Innsbruck (1972)

Innån, Innsbruck (1972)

Bebyggelse intill Innån, Innsbruck (1972)

Bebyggelse intill Innån, Innsbruck (1972)

Bro över Innån, Innsbruck (1972)

Bro över Innån, Innsbruck (1972)

Innan mörkret föll på kunde Eds kamera fånga ytterligare en gatuscen.

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Gatuscen, Innsbruck (1972)

Troligt är att Ed fyllde sin hungriga mage vid denna gatuservering över disk, innan han tog sin lyckade bild av den i nattens mörker.

Gatubyffé, Innsbruck (1972)

Gatubyffé, Innsbruck (1972)

Och som punkt och slut på Innsbruck tog han en sista bild med den upplysta centralstationen, innan han där hoppade på ett tåg tillbaka till S:t Anton.

Centralstationen, Innsbruck (1972)

Centralstationen, Innsbruck (1972)

Annonser
Published in: on 2016/03/09 at 09:25  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: