Inlägg 2.681: 2 – 5 mar 1972

Ekonomiavslöjningssifferobegripligheten

Sedan gav sig pappa på att berätta litet för mig om sina familjefinanser, siffror och detaljer som jag aldrig förut i mitt 38-åriga liv hade gjorts delaktig av. När jag var liten och barn i familjen var det naturligtvis inte någonting som jag hade något att göra med, och när jag var gammal nog att begripa mig på pengar var jag ju redan utflugen ur boet, var ekonom till kallet och hade min egen ekonomi. Jag hade aldrig frågat om mina föräldrars ekonomi utan visste bara så mycket som de hade ansett lämpligt att tala om för mig. Jag visade heller inte någon nyfikenhet, och det gick ju för all del bra. Jag trodde först att det låg någon viss avsikt bakom pappas plötsliga pengasvada, men nej, inte det heller.

Så vad fick jag nu veta i detta brev? Mamma och pappa hade tillsammans en pensionsinkomst på 32.000 kronor. Vad jag nu tycker mig förstå av pappas brev så skulle deras hus gå jämnt ihop ”från oktober månad” – varför just då? Det borde ha betytt att hyran från Montgomerys lägenhet på övervåningen och egenhyran från deras egen lägenhet därnere – prissatt så lågt som 5.000 kronor – skulle ur skattesynpunkt jämnt räcka till för avbetalningen på och underhållet av huset.

De räknade även med att få in en del slantar på att möblera och sedan hyra ut den lilla tvårumslägenheten i det nordöstra hörnet av övervåningen, kanske för 2.000 kronor om året.

Och trots alla dessa siffror begrep jag ingenting. Var det 32.000 kronor i pension per månad eller per år? Var deras fingerade egenhyra av lägenheten 5.000 kronor per månad eller per år? De 2.000 kronorna för den lilla lägenheten hade han skrivit ”om året” för, men det var ingen ledning för värderingen av resten av siffrorna. Jag försökte jämföra med Nya Yorks inkomster och hyror, och då blev de svenska beloppen alldeles för höga om de gällde per månad och lika tokigt mycket för låga om de gällde per år.

Så kom söndagen den 5 mars, och jag hade trott att Ed skulle rusa upp i ottan för att åka med vår butiks skidbuss upp till Catskillsbergen för att få göra vad Österrike så elakt hade förnekat honom. Men trots att det nu fanns gott om snö, så hade han precis som jag själv fått nog av skidåkning och ville bara vara hemma och vila upp. Det är nog så att om man blir bedragen så vill man inte ha mera med bedragaren att göra, även om bedragaren bara är snö.

Så vi stannade hemma och gjorde just ingenting mer än att vara tillsammans med varandra. Vi skulle ju för övrigt snart återigen vara skilda åt igen, när jag i april skulle resa till familjen i Sverige i tre veckors tid.

Annonser
Published in: on 2016/03/17 at 06:59  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: