Inlägg 2.682: 8 – 15 mar 1972

Fasteravskedstagandet

När det började klia i aktiefingrarna – det var så det alltid började – så tittade jag efter vad jag kunde sälja och fann då att det var mina 40 aktier i Smiths Transfer som det var dags att göra mig av med. Dem hade jag köpt i september för 7.328 kronor (se inlägg 2.483), och om jag inte hade envisats med att här redovisa för mina börsspekulationer i svensk valuta så hade jag tjänat en hacka på affären. Men nu blev det så tokigt att fastän jag egentligen vann 40 dollar på kuppen, så hade dollarn fallit så mycket i värde vid försäljningen att jag i svenska pengar i stället förlorade 337 kronor. Jag fick nämligen bara 6.991 kronor enligt 1972 års dollarkurs. Ack ja!

Vad skulle jag nu köpa för dessa pengar? Mina beräkningar hittade Zions Utah Bank, som hade grundats i Utah av mormonerna år 1873, och nu inte bara stod för nästan alla bankaffärer i Utah utan också ägde banker med olika namn överallt i Amerika. Så nu blev jag alltså bankir efter mitt inköp av 60 aktier i Zions Utah Bank för 7.798 kronor. Men jag blev inte mormon på kuppen utan fortsatte mitt irreligiösa liv som om ingenting hade hänt.

SaltsjöstadenMedZions Utah Banks byggnad bakon och till höger om det sexspirade tabernaklet mitt i bilden (internet)

Saltsjöstaden med Zions Utah Banks byggnad bakom och till höger om det sexspirade tabernaklet mitt i bilden (internet)

Dagarna och veckorna flöt undan utan några nämnvärda evenemang. Mitt arbete krävde nu knappast någon ‘obekväm arbetstid’, för jag satt bara på dagarna och skrev – nej, jag ‘författade’ – de tekniska handböcker som behövdes för att köparna skulle kunna klara av att använda vårt program utan handhållning. Åtminstone nästan. Ju bättre jag skrev nu, desto mindre skulle IBM framöver behöva skicka dyr personal – som mig och mina kolleger – för att hjälpa kunderna tillrätta. Just den tanken fick mig att koncentrera mig på det viktiga arbete som jag nu utförde, där jag satt i min lilla vrå och plitade.

På lördagen den 15 mars – Idus Martii, den dag då jag och alla de andra latinarna i Sigtuna bar svart slips i sorgen efter Julius Caesar, som mördades i senaten just den dagen år 44 f Kr – så kom det ett långt brev från mamma med en fin beskrivning av faster Lilys jordfästning. Hon skrev att hon var ingen vän av begravningar, men det lilla krematoriekapellet i Råcksta nära Ålsten var så vackert och intimt att det blev till en skön stund för de 50 gästerna, som var där för att säga farväl.

Lilla kapellet, Krematoriet, Råcksta (internet)

Lilla kapellet, Krematoriet, Råcksta (internet)

Det visade sig att bland de mera avlägsna släktingarna fanns det flera som inte hade setts på 40 år. Som till exempel pappas kusindotter Ingrid Aurell, som var 15 år gammal när hos sist hade sett mina föräldrar i Jönköping just när de var nygifta. Hon var nu en äldre dam. Efter jordfästningen var det kaffe för släkt, vänner och grannar i faster Lilys hem på Brötvägen 45 i Ålsten. À Dieu, kära faster!

Annonser
Published in: on 2016/03/18 at 06:59  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: