Inlägg 2.701: 27 maj 1972

Solkustankomstbussfönsterintrycken

Vårt plan anlände till Malagas flygplats mitt på lördagseftermiddagen, och en abonnerad buss väntade på oss gruppresenärer. När alla får i skocken hade räknats in – det var som alltid i sådana sammanhang ett par som hade gått vilse eller glömt bort bussen – så kunde vi äntligen starta vår korta färd västerut. Flygplatsen låg vid kusten väster om Malaga, så vi fick inte se något av storstaden.

Vägen var asfalterad men smal, och den löpte hela vägen längs stranden. Finns det något skönare att färdas på än en liten väg tätt intill en havsstrand? Vi bara stirrade på vattnet till vänster och njöt. Två städer avbröt detta, Torremolinos och Fuengirola. Genom dem fick bussen krypa sakta på de trånga gatorna, för de var fullpackade med turister från alla de länder som längtar efter sol och värme under hela sin långa, mörka, kalla årstid just för att få vimla här söderut under några extatiska veckor. Då fick man göra vad man ville, mumsa på sin strut med glass hur som helst mitt i gatan och inte bry sig ett skvatt om bussar – de bara påminde om därhemma. Spanien var ju mañanalandet, så här tog man det lugnt.

Här fanns det mängder av små hotell – och inte alla så små heller – så det var uppenbart att det var hit man reste från Nordeuropa på sin årliga badsemester.

”I dessa städer skulle man då rakt inte vilja bo permanent”, utbrast någon av emigrationsspekulanterna i bussen.

Och så blev det mera hav på vänster sida – och när vi efter en timme rullade in i Marbella hade vi alla fått nog av havsutsikt för ett bra tag framöver. Marbella verkade vara av samma storlek som de två badorterna men föreföll mycket lugnare. Kanske de inte hade fullt så många hotell?

”Här vore det kanske inte så dumt”, tyckte pappa.

Bortsett från några 10 eller 15 våningar höga lägenhetsskrapor här och där verkade Marbella bestå av små vitrappade tvåvåningshus, sammanbyggda längs gator och gränder för länge sedan.

Bussen stannade vid de olika byggnader, där vi gruppresenärer hade placerats. Vi själva var glada över att ha hamnat i ett högt punkthus alldeles intill havet, och vi fick där en tvårumslägenhet någonstans mycket högt upp. Den var trevligt möblerad i lättstädad turiststil, och den hade ett litet fönsterlöst kök med gluggöppning till det stora rummet. Där står mamma på den här bilden.

Mamma i vårt kök, Marbella (1972)

Mamma i vårt kök, Marbella (1972)

Förutom det stora rummet hade vår lägenhet ett sovrum och, mycket viktigt, en stor härlig balkong. Eller rättare en altan, för den kunde säkert tjäna som familjerum – med altanen ovanför som tak – i det härliga solklimatet.

Annonser
Published in: on 2016/04/03 at 06:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: