Inlägg 2.704: 28 maj – 1 jun 1972

Stadstopografihjärtpåfrestningssvårigheten

Om havsvattnet på en badort inte lämpar sig för bad, vad återstår då som sysselsättning? Promenader och utforskning, förstås. Och promenera försökte vi alla tre tappert att göra. Vi såg oss omkring. Belöningen var i Marbella mindre beundrandet av stadens arkitektur än avnjutandet av helt oväntade blommor. Som denna vilt växande blomsterkaskad, som mer eller mindre täckte ett helt hus.

Blomsterprakt, Marbella (1972)

Blomsterprakt, Marbella (1972)

Men tyvärr var Marbella i backigaste laget, för så snart man hade gått ett kvarter på en någorlunda platt gata, så bar det plötsligt upp rätt i skyn eller ner i en brant utförsbacke. Här på bilden promenerar pappa, tätt följd av mamma, på en kullerstensgata tillsammans med diverse slött promemerande medmänniskor.

Pappa följd av mamma på en påfrestande gata, Marbella (1972)

Pappa följd av mamma på en påfrestande gata, Marbella (1972)

Det kunde inte bli några långa promenader i Marbella – om de nu hade tänkt sig det. Det var för tröttande. Och dessutom skulle pappa ju tänka på att inte överanstränga sitt hjärta. Att gå uppför en gata som denna kunde jämföras med att avverka en trappa, vilket läkarna hade rekommenderat honom att inte göra i onödan.

Det var skönt för pappa att inte behöva anstränga sig för mycket utan att få sitta på vår altan och dricka sitt kaffe och må gott i det inte alltför varma vädret. Små promenader i närheten av lägenheten fick räcka till för det mesta.

Pappa dricker kaffe på vår altan, Marbella (1972)

Pappa dricker kaffe på vår altan, Marbella (1972)

Men så kontaktades vi av fastighetsmäklaren. Det var inte oväntat – hela avsikten med resan till Marbella var ju att titta på möjligheterna att skaffa en bostad härnere som ett alternativ till det kalla och dyra Sverige långt däruppe i norr. Han var svensk och kom med sin bil, som tog oss till ett obebyggt område några kilometer utanför Marbella. Där ägde hans firma ett stort markområde för radhusbebyggelse, som bara nyligen hade påbörjats. Det här torget var iordningställt för att framöver tjäna som bebyggelsens centralpunkt.

Pappa och husförsäljaren på hans torg, Marbella (1972)

Pappa och husförsäljaren på hans torg, Marbella (1972)

För att torget inte skulle luta för brant så hade man finurligt nog lagt in några trappsteg här och där. Mamma tyckte inte alls att det var finurligt utan farligt. Hon tänkte på Örebros lutande stortorg som guskelov inte hade några små luriga trappsteg tvärsöver.

Försäljaren hade inget färdigt hus att visa oss. Men han hade massor med ritningar och golvplaner. Han märkte nog att vår familj inte var ivrig nog för att omedelbart vilja skriva under ett köpekontrakt, så han tog oss till ett ställe med en ‘fantastisk havsutsikt’ – som vi redan hade fått under en timme från bussen – och predikade för oss vilken dröm det skulle vara att få bo här på denna underbart vackra plats.

Husförsäljarens sista suck inför pappa och mamma, Marbella (1972)

Husförsäljarens sista suck inför pappa och mamma, Marbella (1972)

Annonser
Published in: on 2016/04/04 at 03:56  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: