Inlägg 2.705: 28 maj – 1 jun 1972

Husförsäljningsförhandlingsutlåtandet

I bilen tillbaka till Marbella fortsatte fastighetsmäklaren att försöka få pappa på kroken. De satt därframme och mumlade ‘ja’ och ‘nej’ och ‘ja’ och ‘nej’ utan att det ledde till någonting. När vi hade kommit tillbaka till vårt bostadshus, så kom pappa äntligen fram med den direkta orsaken till att han inte var intresserad av att köpa ett hus i Marbella: ”Man kan inte bo på en plats som släpper obehandlat avlopp rätt ut i havet och till råga på allt låter folk bada i det förgiftade vattnet. Det visar att stadens myndigheter inte bryr sig ett skvatt om sitt folk, och om vi hade ett hus här, så skulle vi hela tiden ha med dessa myndigheter att göra.”

Inte ordagrant, för så noga kommer jag inte ihåg ordväxlingen, men det var andemeningen av vad pappa sade. Orden bara forsade ut – de hade hållits tillbaka för länge.

Försäljaren sade att stadsfullmäktige troligen snart skulle ha på dagordningen att besluta om man skulle sända en skrivelse till Madrid med en önskan om att komma i åtanke för ett reningsverk i Marbella.

Det var uppenbart att i en diktatur fungerade medborgarna enbart som supplikanter, och att allt de kunde göra var att bönfalla landets styrelse att låta sin nåd falla över deras göranden. Men pappa var försiktig nog att inte yttra något sådant, och så var dagens utflykt avslutad.

Uppe på vår altan kopplade vi av efter affärsförhandlingarna. Jag hade ju nästan från början känt till att mina föräldrar inte alls skulle vilja bo här i Marbella, men jag hade ändå varit litet rädd att pappa skulle falla till föga och acceptera ett köpekontrakt. Nu skulle vi kunna övergå till att enbart vara vanliga semesterturister.

Med pappa på vår altan, Marbella (1972)

Med pappa på vår altan, Marbella (1972)

Med mamma på vår altan, Marbella (1972)

Med mamma på vår altan, Marbella (1972)

Jag föreslog att vi på turisters vis kunde hyra en bil och göra en dagstur upp i bergen för att se hur det inre av Spanien såg ut. De tyckte att det var ett bra förslag, för bortsett från ankomstdagen hade vädret i Marbella inte varit särskilt vackert. Det regnade bevars inte alls, men det var inte heller soligt – havet skapade dis eller dimma varenda dag. Inåt landet och högre upp skulle det nog vara klarade sol. Så jag bokade en bil för fredagen, vår sista hela dag i Marbella.

Men på torsdagen började mamma att få snuva och den blev inte bättre alltsom dagen led. Och på fredagsmorgonen rann näsan som ett vattenfall.

”Åk ni, så stannar jag här och tar hand om snuvan”, sade mamma – och det gjorde vi.

Annonser
Published in: on 2016/04/04 at 19:25  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: