Inlägg 2.708: 2 – 3 jun 1972

Marbellavisitsutflyttningplaneringsomvälvningen

Mamma hade planerat matinköpen så att vi kunde gå ut och festa den sista dagen i Marbella utan att det skulle bli massor med mat kvar i köket. Vi avslutade därför fredagen på en liten restaurang i närheten. Där satt vi rätt länge, för medan intrycken av Marbella var färska ville vi gå igenom alla fördelar och nackdelar med en flyttning hit från Örebro – eller till någon annan plats i Sydeuropa, för den delen.

Pappa gjorde klart att Marbella var helt ur bilden. Inte bara för att det orenade avloppsvattnet tilläts att släppas ut i Medelhavet mitt inne staden – sådant kunde ju avhjälpas – utan själva attityden av stadens fäder att inte omedelbart slå på stora alarmet och förbjuda strand och bad någonstans i närheten så länge sådant pågick. Det sortens brister i stadens tänkande betydde ju att annat farligt också accepterades, och det gjorde Marbella helt omöjligt. Mamma och jag höll helt med honom.

Men Marbella hade också fått pappa och mamma att tänka vidare i frågan om att över huvud taget flytta till utlandet. Att göra det skulle leda inte bara till de uppenbara fördelarna – lägre skatter och varmare väder – utan till en massa annat, både på gott och på ont. Jag kom igen med vad jag tidigare hade sagt till dem: de skulle absolut pröva på hur det är att bo på en plats under flera månaders tid. Kortare tid skulle inte alls räcka till – trots att vi redan på en enda vecka här hade lyckats upptäcka att Marbella var helt omöjligt.

Som mina föräldrar nu kände det, hade deras lust att bosätta sig utomlands helt försvunnit. De skulle nog komma att bo kvar i sitt älskade hus trots skatterna och vintervädret. Livskvaliteten och språket var viktiga faktorer till Sveriges fördel, och också det demokratiska styrelsesättet – som inte hade tillåtit sådant som avloppsvattnet. De hade hittills nästan glömts bort allt sådant i deras önskan att få ge sig iväg från Olof Palme och kung Bore.

Den lilla resan till Spanien hade alltså varit mycket nyttig, precis som avsett var. Och nu på lördagen skulle det bli slut på den, de skulle återvända till Sverige och jag till Amerika. Vår vanliga tillvaro skulle alltså fortsätta utan några vilda planer. Tänk att pappa var den enda av oss tre som inte hade bytt fosterland i unga år!

Bussen kom och hämtade oss på lördagseftermiddagen. Vi kramade om varandra och sade adjö redan i lägenheten, så att den saken var avklarat före röran på flygplatsen. När mamma och pappa försvann genom en glasdörr med sin resegrupp var jag ensam kvar i Malaga, tills jag nästa dag skulle flyga hem till min älskade Ed.

Annonser
Published in: on 2016/04/14 at 20:49  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: