Inlägg 2.709: 3 jun 1972

Malagahamnstidsfördrivandet

I sitt första brev till mig skrev mamma att deras Sterlingplan med anländande turister inte hade anlänt till Malaga förrän klockan 19.30 – det hade varit så trångt i luften att planet hade måst mellanlanda i Schweiz för att fylla på bränsle och sedan fått cirkla runt Malaga i en hel timme i väntan på att få landa.

När de äntligen hade kommit ombord på planet fick de veta att de skulle komma till Köpenhamn två timmar försenade. Pappa frågade då stewarden hur det skulle gå om de missade SAS-planet till Göteborg, och blev då lugnad med att SAS i så fall skulle inkvartera dem i Köpenhamn. Aha, i det fina SAS-hotellet förstås, och med denna glada tanke i huvudet gick flygresan fort. Men det blev inte så. SAS hade räknat ut att det skulle kosta mera att ta hand om en hel sjö av försenade passagerare än att betala flygpersonalen övertid, så det lilla rara propellerplanet till Göteborg väntade snällt med 15 minuters marginal.

Efter en äventyrlig körning genom Göteborg med bara lördagsfyllerister på gatorna att hjälpa dem att hitta till hotell Örgryte kom de i säng först klockan 03.00.

Jag själv följde mina planer – som med en viss tvekan hade godkänts av föräldrarna till det lilla barnet – att ta mig in till Malagas centrum och där ta in på ett litet hotell över natten. Det gick bra, och det första hotell jag såg fick tillåtelse att hysa mig – det var billigt nog, så jag behövde inte knalla runt och kolla priserna på andra hotell.

Malaga verkade rätt trist, på något sätt opersonligt med massor av promenerande familjer överallt, trottoarkaféer och stängda butiker. Jag kände på mig att det skulle vara trevligare nere i hamnen med sin vinstänkta redd, men där var det samma halvsmutsiga vatten som i Marbella.

”Så dansa de svajiga karlar på Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen bävar, bedårad, förlorad, förledd.
Hon ler i den väldiges nävar åt allt vad han tog och gav,
hon suckar, och vinden svarar från Ålands jäsande hav.”

Klicka gärna här för Evert Taube från år 1923! Vad man påverkas av sladängornas ordval! Hit ner till hamnen hade den sången fört mig i brist på annat, som till exempel en parkbänk inne i centrum. Här fick jag se en jättefärja på väg någonstans utan att jag ens kunde gissa vart den var på väg. Afrika? 160 kilometer dit, ha! Jag satt väl där i en timmes tid innan jag återvände till mitt hotellrum. En antydan till rasp i halsen gjorde inte saken bättre. Jag tog ett par piller, kröp till sängs fid 22-tiden och läste slut på en liten fickbok som jag hade haft med mig.

Annonser
Published in: on 2016/04/14 at 22:27  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: