Inlägg 2.712: 10 -13 jun 1972

Golfbollshagelskursberättelseupprepningsförvägrandet

Jag fick en belöning för att ha nedkallat vädrets makter för att förhindra mig från att i min dumhet vara ute på stranden i stället för att stanna hemma och bota min snuva. Belöningen bestod av något rätt ovanligt: en livs levande papegoja ute i det fria på brandtrappan rätt utanför vårt fönster invid matbordet.

Pratar med en papegoja genom vårt fönster, 351:an, Nya York (1972)

Pratar med en papegoja genom vårt fönster, 351:an, Nya York (1972)

Det var Ed som fick syn på den och som förstås tog bilden. Jag hade aldrig förut sett en ‘vild’ papegoja. I zoologiska trädgårdar naturligtvis, men då satt de i burar – nu var det jag som satt i en bur och papegojan hade nog rätt roligt åt de inburade människorna. Jag trodde först att den hade flugit till vår brandtrappa direkt från Sydamerika, men Ed försäkrade mig att den tillhörde någon, som den hade övergett och nu hoppades på att få tillhöra oss i stället. Jag tog Ed på allvar och gav honom sextielva goda skäl till att motstå frestelsen – jag räknade alltid med att Ed verkligen menade vad han sade.

Juninumret av tidskriften QQ hade en verkligt lockande artikel om vilda orgier, som nu började finnas inte bara hemma hos villiga bögar – som Stan Cumberpatch – utan också i offentliga lokaler på diskreta ställen.

Juninumret av tidskriften QQ, 1972 (internet)

Juninumret av tidskriften QQ, 1972 (internet)

Vi läste förstås om allt detta tillsammans, och Ed sade att han skulle ta reda på litet om detta. Vi bodde ju mitt i världens bögcentrum, ett enda kvarter från den beryktade Stenväggen, så varför inte utnyttja våra lokala tillgångar?

På tisdagen den 13 juni var det Örebro som stod för familjen Gymbrats äventyr. Jag skulle så himmelens gärna ha velat berätta om hur det haglade golfbollar i Örebro med helförstörda drivhus och tillbucklade biltak som följd, men det kan jag inte göra. Varför inte det, då? Jo, jag har i min barnsliga iver redan skrivit om allt detta, och jag kan ju inte medvetet upprepa mig.

Mamma och jag råkade år 1964 i Colorado ut för en hagelskur som tvingade mig att stanna bilen vod vägkanten. Det kom så mycket hagel att det blev till vita drivor vid vägkanten, och vi var rätt chockade, båda två. Det var när jag beskrev detta som jag fyllde i med att berätta om den mycket mera förödande hagelstormen åtta år senare i Örebro, med fotografier och brevcitat. Innan jag då fick se deras bilder som bevis,  hade jag inte trott att hagel kunde bli så stora som golfbollar. Det är om detta som jag skulle vilja berätta just nu, för det skedde den 13 juni 1972 och skulle höra hemma precis här.

Men för att kunna få i dig allt det måste du alltså på egen hand gå tillbaka till min tidigare redogörelse (se inlägg 209).

Annonser
Published in: on 2016/04/17 at 06:57  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: