Inlägg 2.721: 30 jun 1972

Flygplansmellanstorleksfördelarna

Vilket flygplan! När vi hade sett det på avstånd inifrån terminalen, så hade det varit en vanlig Boeing 727 med sin tredje jetmotor i mitten rätt under stjärtfenan, men nu steg vi in i en helt annan värld.

Planet var mycket större och rymligare. Det hade inte någon gång i mitten utan två, en på höger och en på vänster sida, precis som på jumboplanet 747 som vi hade flugit med till London. Men det här var inte något jumboplan, det var någonting mitt emellan, och det kallades McDonnell Douglas DC-10. Det var gott om utrymme, högt i tak, och man hade mera svängrum för benen där man satt. När det flög, kändes det lika smidigt som ett litet plan.

Dessa plan hade inte varit i bruk mycket längre än ett år. Vårt plan till Chicago verkade så nytt som om det just hade kommit från fabriken  – det luktade nytt, ungefär så som en ny bil gör, fast det var nog bara inbillning.

Man satt åtta i bredd, två flera än i ett vanligt litet plan, och tre färre än i en 747. Fyra stolar i mitten mellan gångarna och så två på var sida intill fönstren. Trots att vi satt långt bak i planet, rätt nära motorerna, så var det mycket tystare inne i kabinen, och vi kunde samtala utan att hojta.

Ritning av ekonomidelen av vårt United Airlines DC-10 flygplan, 1972 (internet)

Ritning av ekonomidelen av vårt United Airlines DC-10 flygplan, 1972 (internet)

Vi visste ju att vi inte skulle få någon mat, men när vi var uppe i luften fick vi vart sitt glas tomatsaft, och Ed fick en kopp kaffe. Här är hans sockerpaket.

Salt och peppar till tomatsaften på planet till Chicago (1972)

Sockerpaketen till kaffet på planet till Chicago (1972)

Av allt material i stolsfickan har jag här tagit med ett tidtabellsblad, som visar att vi skulle ha anlänt till Chicagos O’Hareflygplats klockan 20.10, och eftersom vi nu var nära tre timmar sena, så skulle det bli en timme före midnatt innan vi var framme. Och detta efter att ha ställt tillbaka klockan en timme, för i Chicago hade de för sed att göra allting en timme senare än i rätt tid.

Alla United Airlines förbindelser från Nya York till Chicago´(1972)

Alla United Airlines förbindelser från Nya York till Chicago´(1972)

I stolsfickan fanns det också en karta med alla United Airlines flyglinjer inritade. Jag klippte senare ut en smal strimla av den kartan med just vår flygning i mitten, och den strimlan har du här.

Karta över vår flygning till Chicago (1972)

Karta över vår flygning till Chicago (1972)

Vi tog mark i Chicago precis klockan 23.15.

United Airlines hade lyckats i sitt uppsåt att ta oss till Chicago, 1972 (broschyr)

United Airlines hade lyckats i sitt uppsåt att ta oss till Chicago, 1972 (broschyr)

Sedan gick det undan. Vi hade inget bagage att vänta på – för fyra dagar behöver man inte så stor packning – och vi visste precis vart vi var på väg med ett rum bokat på KFUM:s hotell. Vi tog för givet att det fanns buss och tunnelbaneförbindelse in till staden precis som i Nya York, men inte om det fungerade dygnet runt som hos oss.

Jo, det fanns en busshållplats rätt utanför terminalen med en buss som verkligen gick dag och natt till en tunnelbana, som kunde ta oss hela vägen in till centrum av Chicago.

Annonser
Published in: on 2016/04/25 at 22:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: