Inlägg 2.727: 1 jul 1972

Chicagoöverblicksintrycksoförglömbarheten

Både Ed och jag hade varit uppe på takterrasserna i två av Nya Yorks skyskrapor, och vi hade bägge två njutit av utsikten därifrån åt alla håll. Vi var vana vid skönheten av vad vi såg. Trängseln av byggnader där nere, en blandning av små hus och höga skyskrapor, och, där gatorna gick i rätt riktning, även trafik och människor. Och bortom allt detta de fria ytorna av öppet hav. Jovisst, om man var petig, så kunde man kanske påpeka att de platta taken på nyare byggnader med sina vattenbehållare och ventilationsrör inte bidrog till skönhetsupplevelsen – men det hade man vant sig vid.

Fick vi samma intryck när vi nu tittade ut över Chicago? Absolut inte! Vi såg en bombhärjad stad, något i stil med London, så som jag såg det år 1950 på min första riktiga utlandresa. Trots att jag då inte kom att titta ner från någon skyskrapa, så visste jag att det som vi nu såg genom John Hancockbyggnadens utsiktsfönster liknade det som jag då såg i trakten runt S:t Paulskatedralen i London.

Den bedrövliga utsikten från John Hancockbyggnaden, Chicago (1972)

Den bedrövliga utsikten från John Hancockbyggnaden, Chicago (1972)

Se bara på denna enda bild! Koncentrera dig på bara ett enda – valfritt – kvarter på bilden och säg vad som finns kvar på det! Det var något så deprimerande, att jag inte kunde finna ord för vad jag kände.

När vi hade vandrat dit uppför Michiganavenyn hade vi inte alls sett något liknande. Där låg alla hus kvar, gamla och nya om varandra. Men nu blev det helt uppenbart att om vi i stället hade valt att fortsätta vår promenad norrut på Dearborngatan, så hade vi hamnat mitt i denna bedrövelse.

Jag lämnade dessa avslöjande fönster med tungt hjärta. Jag hade sett vad den pågående flykten till förstäderna hade åstadkommit i stadsbilden. De vita i full panik bort och iväg från de inflyttande svarta grannarna, lämnande bostäder tomma och arbetsplatser övergivna. Detta gav mig tyvärr ett bestående intryck av Chicago, och det blev svårt att helt utplåna det genom åren.

Det var i den lilla souvenirbutiken däruppe som vi köpte det vykort av John Hancockbyggnaden som jag nyss visade upp, och det fick jag då i den här påsen.

Påsen för inköpta souvenirer uppe i John Hancockbyggnaden, Chicago (1972)

Påsen för inköpta souvenirer uppe i John Hancockbyggnaden, Chicago (1972)

När vi kom ner med hissen till det som vi hade sett däruppifrån, så flydde vi rätt österut till Sjöstrandsvägen (eng. Lake Shore Drive). Där var det så uppenbart underbart att bo att när vi gick söderut så såg vi inte ett enda ‘utbombat’ kvarter.

Vi passerade denna restaurang och upptäckte då att vi helt hade glömt bort att äta under hela dagen.

Restaurang Sjötornet, Chicago (1972)

Restaurang Sjötornet, Chicago (1972)

Där slank vi in och smörjde kråset med en härlig lunch.

Personalen på restaurang Sjötornet ordnar till vår lunch, Chicago (1972)

Personalen på restaurang Sjötornet ordnar till vår lunch, Chicago (1972)

Och en tändsticksförpackning snodde vi med oss därifrån, inte för tändstickorna utan för adressen till restaurang Sjötornet, just ifall vi skulle glömma bort att äta igen någon annan dag.

Tändsticksförpackning med restaurang Sjötornets adress, Chicago (1972)

Tändsticksförpackning med restaurang Sjötornets adress, Chicago (1972)

Annonser
Published in: on 2016/04/27 at 23:38  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: