Inlägg 2.734: 1 – 2 jul 1972

Subventionslägenhetsbyggnadsstilgivningselegansen

Familjen Pappas huskatt låg intill fönstret och mådde gott på katters vis, obekymrad av allt glam och stök, sång och tjatter överallt runt om. Den visste att det snart skulle bli lugn och ro igen. Detta oväsen var inte någon ny upplevelse för en huskatt i det här huset.

Huskatten hos Pappas, Chicago (1972)

Huskatten hos Pappas, Chicago (1972)

När allt var över och gästerna bröt upp, så skjutsades förstås Ed och jag till KFUM-hotellet. Det var betydligt svalare på rummet denna kväll än den föregående – morgonens solsken hade ju efterhand försvunnit under dagen när vi var ute och gick, och det gjorde temperaturen betydligt angenämare. Vi sov mycket gott och vaknade i vettig tid på söndagsmorgonen. Vad skulle vi göra i dag?

I den utmärkta listan över turistiska ting att göra i Chicago, som KFUM-hotellet hade försett oss med, lockades vi speciellt av namnet på Chicagos museum för vetenskap och industri (eng. Museum of Science and Industry) invid Michigansjön en bit söder om hotellet. Vi påmindes om att äta frukost när vi passerade sjappet på den här bilden. Det hade några få bord utan tillstymmelse till trivsel – inte för att det spelade oss någon roll – för de flesta gästerna satt lata i sina parkerade bilar utanför och lät sig betjänas av flinka servitriser som sprang ut till dem med matsedlar och brickor.

Står utanför sjappet där vi åt frukost på söndagen, Chicago (1972)

Står utanför sjappet där vi åt frukost på söndagen, Chicago (1972)

Styrkta av maten fortsatte vi vår vandring, men efter en halvtimme hade vi inte kommit någonstans på kartan. Museet låg mycket längre bort än vi hade tänkt oss, trots att det bara rörde sig om ett tiotal kilometer – inte mycket på Manhattan, men på de enformiga gatorna här i södra Chicago var det en mycket lång väg dit. Viadukttåg hade hela tiden skramlat förbi ett kvarter till höger om oss, och vi hittade snart en station däruppe för att komma ut till museet litet lättvindigare. Här på bilden står jag på stationen Cermakvägens (eng. Cermak Road) plattform och väntar på tåget.

Väntar på ett tunnelbanetåg på Cermakvägens station, Chicago (1972)

Väntar på ett tunnelbanetåg på Cermakvägens station, Chicago (1972)

När jag vände mig om på plattformen kunde jag – och förstås också fotografen Ed – se två mycket intressanta, helt runda bostadshus i en park. Vi tog ett foto av dem just för deras eleganta formgivnings skull. Senare fick vi lära oss att de, tillsammans med de mera vanliga hyreshusen i samma parkanläggning på bilden, kallades Hilliardhusen (eng. Hilliard Houses) och var använda till subventionerade bostäder för låginkomsttagare. Visst hade vi många stora hyreskaserner med subventionerade lägenheter i Nya York, men ingenting så elegant som detta.

Hilliardhusen med subventionerade lägenheter, Chicago (1972)

Hilliardhusen med subventionerade lägenheter, Chicago (1972)

Tåget skramlade oss ut till sin slutstation, och därifrån gick det en stadsbuss till vårt museum. Det låg i en jättestor park bland byggnader som bildade Chicagos Universitet (eng. University of Chicago).

Ed i parken med museet för vetenskap och industri, Chicago (1972)

Ed i parken med museet för vetenskap och industri, Chicago (1972)

Annonser
Published in: on 2016/05/05 at 08:21  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: