Inlägg 2.737: 2 jul 1972

Sjöstrandssnabbpromenadskroppsvärmealstrandet

Vi fick oss en härlig promenad och höll andan – och kroppsvärmen – uppe genom att aldrig behöva stanna till för att korsa gator, något som vi fick göra då och då – säg var tredje minut – när vi gick omkring i Nya York och dess omgivningar.

Efter två timmar av detta kom vi till en till synes jättestor men underligt platt byggnad alldeles nere vid vattnet, det första hus av någon sort som vi hade stött på under hela vår väg från museet. Nåja, vi var inte förvånade över detta hus, för vi skulle ju nu nästan vara framme i Chicagos centrum. Det visade sig vara en utställning- och konferensbyggnad vid namn McCormickplatsen (eng. McCormick Place), och den hade just året före byggts på grunden till en företrädare av samma sort men med ett mera klassiskt utseende, vilken explosivt hade brunnit ner några år tidigare. Den nya byggnaden hade en 28.000 kvadratmeters golvyta tillgänglig för utställningar – undra på att vi tyckte att det varkade vara ett stort tillplattat hus!

Konferensbyggnaden McCormickplatsen, Chicago (1972)

Konferensbyggnaden McCormickplatsen sedd från norr, Chicago (1972)

Rätt utanför McCormickbyggnaden hade vi i havet till höger om oss en stor småbåtshamn, skyddad av vad som föreföll vara en naturlig landtunga. Ed tog den här bilden av båthamnen och råkade då i mitten av bilden få med kupolen över ett planetarium längst ute på landtungan.

Småbåtshamnen med kupolen av Adlers planetarium i mitten, Chicago (1972)

Småbåtshamnen med kupolen av Adlers planetarium i mitten, Chicago (1972)

Efter McCormicplatsen passerade vi strax en jättestor idrottsplats, byggd år 1924. Den hade läktarsittplatser för 75.000 åskådare och var huvudsakligen avsedd för matcher i den rugbyliknande amerikanska fotbollen, en sport som jag visste mindre om än den vanliga svenska fotbollen – alltså nästan ingenting. Ed visste en hel del om den sporten men var inte intresserad av den. Vi gick därför arenan rätt oberörda förbi.

Och på samma sätt passerade vi en mera klassisk byggnad från år 1893, Fields naturhistoriska museum, som kom näst i tur. Ett museum om dagen fick räcka.

En väg rätt österut löpte förbi Fields museum, och den ledde ut till Adlers planetarium på landtungan. Vi följde den och svängde ner mot vattnet norr om planetariet för att fotograferade det. Där avbröts emellertid vårt förehavande av den helt oväntade upplevelsen att se Chicago från sjösidan, inte från en båt utan från fast mark. Detta var mycket intressantare som motiv än ett gammalt planetarium! Den mörka skepnaden på barriären till höger på bilden är Ed, fast det är rätt svårt att urskilja honom på mitt kamerakonstverk.

Ed betraktar staden från sjösidan intill Adlers planetarium, Chicago (1972)

Ed betraktar staden från sjösidan intill Adlers planetarium, Chicago (1972)

Annonser
Published in: on 2016/05/07 at 09:57  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: