Inlägg 2.738: 2 jul 1972

Chicagosommarvädertemperaturöverraskningen

Nu hade vi Chicagos höga byggnader i sikte – det var nog bara ett par kilometer kvar att gå innan vi skulle vara hemma på vårt härliga hotellrum. Klädda i tunna bomullströjor hade vår långpromenad känts lagom sval till att börja med, men allteftersom tiden led hade vi också börjat göra det. Chicagos juliväder hade börjat att riktigt nypa i skinnet på våra bara armar, och med solen försvunnen bakom tunga moln och skyskraporna skönjbara genom ett fuktigt dis, ja, då tog jag till en åkarbrasa för att ge mig åtminstome litet värme i kroppen. Ed följde mitt exempel, och så gav vi oss ivrigt iväg mot vårt hägrande mål – litet inomhusvärme.

Döm om vår förvåning när vi upptäckte att vi redan befann oss endast två kvarter söder om KFUM-hotellet! Vi behövde inte alls traska bort till den suddiga staden i diset därborta – vad vi hade sett var de höga kontorshusen norrut runt John Hancockbyggnaden, och det var ju inte alls där som vi bodde. Detta betydde att vi kom upp till värmen på vårt rum på bara tio futtiga minuter, och det var dagens stora glädjeämne.

Vi gick genast bort till duschrummet för att bli ordentligt genomuppvärmda, och sedan kröp vi ner mellan lakanen och mådde varmt och gott. Det hade inte varit något direkt fel på vädret, men det hade varit totalt fel på vår klädsel. Ingen hade talat om för oss att det skulle bli rekordkalla 8 grader i början av juli här i det normalt sommarsvettiga Chicago. Nåja, nere i 8 grader blev det inte förrän mitt i natten, men så hade det i alla fall känts för oss två därute.

Vi höll oss stilla på rummet under hela resten av eftermiddagen. Det var inget tvång för oss att begå några flera turistiska dåd under dagen – ett stort museum och en tio kilometers långpromenad kunde faktiskt räcka.

Vi behövde emellertid få litet mat i oss, och när vi tittade i hotellets lista över matställen i närheten, så fann vi en biffrestaurang på Wabashavenyn bara två kvarter från KFUM. Framemot klockan 20.00 satte vi på oss allt vad vi hade tagit med oss i klädväg från Nya York – det var inte mycket – och gick över till George Diamonds restaurang med sina träkolsgrillade biffar.

George Diamonds biffrestaurang nära vårt hotell, Chicago (1972)

George Diamonds biffrestaurang nära vårt hotell, Chicago (1972)

Oj, vad det var gott! Och rikligt. Jag hade inte ens tänkt på att Chicago hade landets flesta slakterier, med råmandet av kossorna hörbart över hela staden. Vi satt där och åt tre-hektos biffar med gigantiska ugnsbakade potatisar med sur grädde ovanpå, för detta var både lunch och middag för oss – vi hade glömt bort att äta under dagen. Och sedan återvände vi till vårt rum och sov utan att öppna fönstret den minsta glisa.

Annonser
Published in: on 2016/05/08 at 01:41  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: