Inlägg 2.741: 3 jul 1972

Merkantilbörsbesöket

Från merkantilbörsens museum plockade jag med mig tre små broschyrer, mest för att ha kvar som minne, för jag hade inte en tanke på att någonsin ge mig på att spekulera i marknadspriserna på färska ägg, levande nötkreatur och frusna svinmagar.

Handel med terminskontrakt för färska ägg, Merkantilbörsen, Chicago, 1972 (broschyr)

Handel med terminskontrakt för färska ägg, Merkantilbörsen, Chicago, 1972 (broschyr)

Handel med terminskontrakt för levande nöthreatur, , Merkantilbörsen, Chicago, 1972 (broschyr)

Handel med terminskontrakt för levande nötkreatur, Merkantilbörsen, Chicago, 1972 (broschyr)

Handel med terminskontrakt för frusna svinmagar, Merkantilbörsen, Chicago, 1972 (broschyr)

Handel med terminskontrakt för frusna svinmagar, Merkantilbörsen, Chicago, 1972 (broschyr)

‘Yuck!’ är det oöversättbara engelska uttrycket för min känsla inför dessa råvaror – fast jag måste göra klart att vi inte såg en skymt av själva råvarorna här i Chicago. I dessa helgade hallar skyfflade man bara papper – dynga såg vi inte någonstans.

Från museet fick man också ta med sig en rykande färsk rapport på flera sidor, fylld med priserna på alla sorters råvaror, baserat på gårdagens slutnoteringar, alltså de priser som hade tjänat som utgångspunkt för att få igång dagens handel. Jag ägnade den rapporten fem sekunder av mitt liv, varefter den hamnade i en av Chicagos gatukorgar – bortsett från omslagssidan som jag alltså bevarade och nu kan visa upp.

Dagens råvarurapport, Merkantilbörsen, Chicago, 1972 (rapport)

Dagens råvarurapport, Merkantilbörsen, Chicago, 1972 (rapport)

Börshandelssalen var om möjligt ännu mera trång än sin motsvarighet på kommerskollegiet. Återigen tänkte jag på hur det skulle vara att arbeta stående eller gående hela dagen och att sedan göra det dag efter dag, månad efter månad och år efter år. Det skulle vara en ständig pina, efter vad jag kunde tänka ut. Men det gav ju ett levebröd.

Råvarubörshandelssalen, Merkantilbörsen, Chicago (1972)

Råvarubörshandelssalen, Merkantilbörsen, Chicago (1972)

Efter kommerskollegiet och merkantilbörsen var mitt eget lilla avsnitt av Chicagobesöket avklarat. Ed hade själv valt att komma med mig, och han led nog inte mera än jag av att se dessa myrstackar av människor i trängsel. Och nu var det Eds tur att välja vad vi skulle göra – det var fortfarande alldeles för tidigt för lunch.

Jag hoppades att han skulle välja något som tillät oss att vara inomhus i uppvärmda lokaler – vi hade ju inte med oss några varma plagg att ta på oss nu i julikölden. Han kom med ett förslag på något som jag aldrig i livet på egen hand skulle ha kunnat komma på. Han ville gå till Chicagos huvudpostkontor, för de hade visningar för allmänheten. Postkontoret? Hade Ed fått en köldknäpp?

Det visade sig att han inte alls hade knäpp – han hade snokat fram något, som i motsats till mina två råvarubörser verkligen var intressant och givande. Och dessutom var det bara en femton minuters rask promenad för oss från merkantilbörsen till det jättestora posthuset omedelbart väster om Chicagoån. Vi tog vår bild av posten när vi närmade oss det från dess norra sida, vilken var den smala kortändan av det enorma huset.

Huvudpostkontoret, Chicago (1972)

Huvudpostkontoret, Chicago (1972)

Annonser
Published in: on 2016/05/15 at 08:25  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: