Inlägg 2.742: 3 jul 1972

Postkontorsvisiten

Om vi hade kommit till posten västerifrån i en bil på Eisenhowers expressväg (eng. Eiserhower Expressway), en motorväg som ledde rätt in till Chicagos centrum, så hade vi haft hela byggnadens vidd rätt framför oss som på den här broschyrbilden. Och inte nog med det – vår bil på motorvägen skulle köra rätt igenom posthuset. När postverket i slutet av 1920-talet valde ut en öde tomt på den västra stranden av Chicagoån för sitt nya postkontorshus, så hade Chicagos stadsplanering just beslutat att bygga en motorvägsavstickare in till Chicagos centrum med direkt anslutning till den där existerande breda Kongressvägen (eng. Congress Road). I stället för att hålla på och slåss i olika domstolar accepterade Chicago – som i lag hade en lägre rang än det federala postverket – att posten fick bygga huset på sin utvalda tomt, förutsatt att staden fick bygga sin motorväg som planerat och att alltså få fri passage för den rätt genom postens stora hus. Och så blev det. Bilden har jag hämtat från en broschyr som vi fick vid vårt besök, och den visar Chicagos stora centralpostbyggnad från väster, med motorvägen passerande genom en öppning i postens nedervåning.

Huvudpostkontoret, Chicago, 1972 (broschyr)

Huvudpostkontoret, Chicago, 1972 (broschyr)

För Ed och mig var detta emellertid inte något särskilt märkvärdigt, för vi var ju vana vid att se flera höga hyreshus byggda tvärs över motorvägen ledande till George Washingtonbron i Nya York.

Brolägenheterna, Nya York (internet)

Brolägenheterna, Nya York (internet)

Vi kom till visningsavdelningen precis i rätt tid – en guidad tur skulle börja på timslaget, just när vi kom dit. Om vi inte hade kommit, så hade det inte blivit någon visning – nu blev vi guidens enda gäster. Det var inte mycket man fick gratis på posten, men dit hörde faktiskt denna privatvisning av världens största postinrättning och vad den hade att bjuda på.

Vi fick se allt, automatisk brevsortering och paketsortering, löpande band, stämplingsmaskiner och massor av annan utrustning. Detta var inget museum, utan vi fick beskåda en jättestor verklighet i full funktion. Här är ett par värdefulla dokument som stacks i händerna på oss under vår vandring upp och runt och ikring.

Minne från huvudpostkontoret, Chicago, 1972 (dokument)

Minne från huvudpostkontoret, Chicago, 1972 (dokument)

Minne från huvudpostkontoret, Chicago, 1972 (dokument)

Minne från huvudpostkontoret, Chicago, 1972 (dokument)

Den här maskinen – alltihop på bilden var en enda maskin – vände och vred automatiskt alla brev så att den kunde läsa av adressen och automatiskt få brevet att hamna i den rätta av alla dessa fickor.

Brevsorteringsmaskin, Huvudpostkontoret, Chicago, 1972 (broschyr)

Brevsorteringsmaskin, Huvudpostkontoret, Chicago, 1972 (broschyr)

När maskinen inte kunde läsa adressen, så hamnade brevet i en ‘manuell’ ficka och kom efterhand till en levande sorteringsperson för att läsas av. Vi stannade till vid en sådan sorteringsperson vid sitt lilla bord med inbyggt tangentbord. Ett brev i taget hölls automatiskt upp framför henne, och hon slog då in en postkod som trycktes på brevet och därmed gjorde det sorterbart. Hon hade en bok med alla dessa koder, men hon hade dem alla direkt i huvudet.

Annonser
Published in: on 2016/05/15 at 08:36  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: