Inlägg 2.745: 3 jul 1972

Utforskningseftermiddagsbiffrestaurangsuppsökandet

Samtidigt som det svala vädret gjorde gatorna rätt tomma på folk, så gav det oss utsocknes besökare extra energi, och vi fortsatte att gå i sicksack genom Chicagos kärna, allteftersom det föll sig. Vi tog några bilder här och där.

Här fotograferade vi Delstatsgatan (eng. State Street) från hörnet av Washingtongatan, antagligen därför att Marina Citys runda torn skymtade långt bort på vänster sida.

Delstatsgatan norrut från Washingtongatan, Chicago (1972)

Delstatsgatan norrut från Washingtongatan, Chicago (1972)

Och här är Ed så otroligt liten på en bakgata i centrum mellan två affärsskrapor. En sådant trångt hål skulle man knappast kunna finna någonstans i Nya York.

Ed i en gränd med brandtrappor överallt, Chicago (1972)

Ed i en gränd med brandtrappor överallt, Chicago (1972)

Betydligt mera öppet var det på den södra delen av paradgatan Michiganavenyn, som där hade en stor park på ena sidan. I denna park låg Konstinstitutet (eng. Institute of Art), vaktat av dessa två majestätiska lejon.

Lejonen utanför Konstinstitutet, Chicago (1972)

Lejonen utanför Konstinstitutet, Chicago (1972)

I samma park fanns det en enormt stor fontän i flera bassängvåningar. Den hade det säkert varit ståtlig att skåda med sitt tillbörligen sprutande vatten. Det var dock tyvärr avstängt, men Ed tog ändå en torr bild av den – med mig med i ett hörn.

Står invid Buckinghamfontänen i Grantparken, Chicago (1972)

Står invid Buckinghamfontänen i Grantparken, Chicago (1972)

Vi hade nu fått nog av folktomma gator och drog oss hem till vårt lilla rum på KFUM-hotellet, som låg alldeles i närheten. Vi vilade upp där en stund, men så småningom kände vi att det var dags för vårt middagsmål. Ed var förståndig och tyckte att det skulle räcka att bara gå tvärs över gatan och äta en mör biff på samma ställe som under gårdagen.

Det lät gott nog för mig, men jag tittade ändå genom de listor som vi hade fått när vi först kom till vårt hotell. Jag hade en baktanke att det helt enkelt måste finnas en uppsjö av sådana restauranger i en stad som var känd för sina slakterier. Och i den listan hittade jag den bästa av dem alla. Den hette Boskapsfållogästgiveriet (eng. Stock Yard Inn) och låg vägg-i-vägg med Chicagos största slakteri. Med en sådan granne borde det garantera en smaklig måltid för såpass kräsna gommar som våra.

Dit skulle vi minsann gå, och vi gav oss iväg ut redan vid 18-tiden. Vi var vana vid att ta tunnelbana i Nya York, varthän vi än var på väg, men det gick inte alltid i Chicago. Med adressen Södra Halstedgatan (eng. South Halsted Street) 4157 i handen fick vi på hotellet veta att vi borde ta en taxi dit. Men vi kunde också komma dit med buss. Ed och jag valde förstås bussen. En tog oss en bit västerut och en annan långt söderut. Och här på bilden släpptes vi av. När vi steg av bussen tog vi den här bilden av ett gammalt korsvirkeshus intill vad som måste ha varit ett modernt slakteri.

Biffrestaurangen Boslapsinhägnadsgästgivaregården, Chicago (1972)

Biffrestaurangen Boslapsinhägnadsgästgivaregården, Chicago (1972)

Annonser
Published in: on 2016/05/19 at 02:07  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: