Inlägg 2.762: 15 – 21 jul 1972

Strandbildsfrågetecknen

Lördagen och söndagen var vikta för Riisparken, för vädret var underbart, soligt och inte för fuktigt och inte heller alltför varmt. Det var fullpackat med folk på stranden, för alla hade suttit hemma under hela junimånaden och stirrat på regnet därute.

Jag har en enda bild från detta veckoslut – jag har ingen aning om vems kamera det var som tog den, för både Ed och jag lämnade numera våra kameror hemma.

I skinnväst och vindsvept hår på badstranden, Riisparken, Nya York (1972)

I skinnväst och vindsvept hår på badstranden, Riisparken, Nya York (1972)

På bilden syns det att jag var iklädd en sexig skinnväst – vilken jag mycket väl minns – och runt halsen hade jag en kedja i vilken någonting hängde – vilket jag absolut inte minns något av. Faktum är att det förvånar mig att se denna kedja, för jag har aldrig brukat bära någon dekoration dinglande på bröstet.

På stranden hade jag också glasögon och massor av vindsvept, alltså rufsigt, hår och all den pojkaktiga charm jag kunde uppbringa nu i min begynnande medelålder.

Grunna inte över vems axel det är som skymtar inuti den randiga skjortan i förgunden, för det har jag redan gjort och inte kommit fram till någonting. Den är definitivt inte Eds, så den måste ha hört till någon av de hundratals bögar som tätt sammanpackade höll hus på vår självtilldelade strandremsa och bland vilka vi då och då cirkulerade. Om jag låter otillbörligt vag i min beskrivning av detta veckoslut så beror det på att jag inte kommer ihåg ett skvatt av dessa två stranddagar.

Under hela den följande veckan gick jag på en programmeringskurs, och det innebar som alltid intensivt arbete under dagen och koncentrerat arbete med ‘hemläxor’ under kvällarna. Men roligt var det, för min hjärna tyckte ju om programmering, en konst som i tidernas begynnelse hade räddat mig från att ha SKF:s kostbokföring som livsuppgift.

På måndagen fick jag ett långt brev från pappa, två hela tättskrivna ark. Han berättade att han nu hade fullbordat sin översättning till engelska av sin 24 tättskrivna sidors specifikation över den automatiska laddningmaskin som han just hade uppfunnit (se inlägg 2.716). Detta var första gången som han hade nämnt för mig vad för sorts maskin det var som han hade uppfunnit. Att det var med tanke på Gyttorp som han hade gjort det nämnde han inte nu heller, men det tog jag för givet. Och på något sätt tyckte jag att det var litet otäckt det hela. Inte för att någonting skulle explodera i pappas händer, men jag har aldrig varit pigg på explosioner – utom möjligen inne i en bilmotor.

Annonser
Published in: on 2016/07/02 at 22:17  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: