Inlägg 2.773: 22 aug 1972

Arbetslöshetstillståndspliktdogmsjälsångestsokontrollerbarheten

Eds inträde i arbetslöshetstillvaron kändes för honom mycket obehagligare än han hade väntat sig. Han hade inte arbetat sedan månader tillbaka, och det hade inte varit något problem. Det var när han inte längre fick sin avlöning som det träffade honom inne i själen. Under den här tiden kom lönen i ett brev två gånger i månaden, och den sista biten av hans lön hade därför inte ens kommit till honom när hans avlöning slutade den 22 augusti. Det var alltså helt uppenbart inte någon akut brist på pengar som var roten till hans misär. Det var vetskapen att han nu ‘inte gjorde rätt för sig’ som var hans elände.

Jag försökte trösta honom så gott jag kunde. Jag påpekade för honom att hans sjukförsäkring på Allied Chemical fortfarande fungerade och skulle så göra i tre månade till. Detta borde ha hjälpt, men det gjorde det gunås inte, för det var inte sjukdomar som oroade Ed.

Det verkade att gå bättre med litet humor – jag hittade på de mest barocka situationer där det skulle ha varit helt tokigt att ha ett jobb att gå till. Jag kan inte återkalla vad det var för situationer, och det är synd, för jag minns att vi hade rätt roligt åt idiotin.

Men de argument som gjorde mest nytta var mina någorlunda allvarliga ord om att han hade rätt att inte tjäna pengar under en viss tid av sitt unga liv – därför att jag själv hade gjort det efter att ha slutat på Volvo i Göteborg. Då hade jag haft sex oavlönade dagar på mig innan båten till Amerika gick, och sedan nio oavlönade dagar ombord på båten. Efter det hade jag haft sextiotvå oavlönade dagar i Amerika, under vilka jag köpte och också sålde mitt livs första bil – i den gjorde jag två rundresor, en kort norrut och en lång söderut. Och trots min totala oavlöning hade jag inte ett ögonblick känt att jag var arbetslös. Nu var det hans tur att koppla ifrån på samma sätt.

Jag ville få Ed att förstå att det låg ingen skam i att inte arbeta under en begränsad tid. Nu borde han njuta av oavlöningen lika väl som jag hade njutit av min. Och det hade han ju i allsin dar redan tänkt göra genom att köpa sin biljett till Venezuela. Jo, visst förstod han vad jag sade, men hans obehag kom inte från tankeverksamheten utan från själens okontrollerbara ångest.

Boken som jag skulle ha gett Ed om jag hade vetat att den fanns till, 1970 (internet)

Boken som jag skulle ha gett Ed om jag hade vetat att den fanns, 1970 (internet)

Efter detta var det dags för oss att gå till sängs, för jag måste ju vara pigg och vaken nästa dag på min kurs. Jag tror att Ed lyckades sova trots sin själ. Han låg i alla fall inte och darrade.

Annonser
Published in: on 2016/07/14 at 11:52  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: