Inlägg 2.777: 28 – 29 aug 1972

Betygssättningssammankomsten

Jag hade nu haft Ed Michels som min chef sedan november 1971, och när det blev dags för honom att ge mig sitt första officiella betyg från IBM – som alla de 400.000 anställda världen runt fick varje år – så gjorde han det nu på måndagen. Denna betygssättning kom alltid utan varning, men den hade för mig alltid varit en såpass trevlig affär, att om det hade varit något som man varskoddes om i förväg, så skulle jag aldrig ha haft någon anledning att oroa mig för det.

Betyget bestod av en blankett, som på ena sidan innehöll en beskrivning av de olika arbetsuppgifter som man hade haft under året, och på den andra sidan en bedömning, uppgift för uppgift, av hurpass väl  man hade utfört dem. Varje bedömning bestod av en sammanfattning i några ord och en betygssiffra från 1 till 5, där 5 var det bästa. Ed Michels gav mig tre femmor, en fyra och två treor, och det var ett betyg som jag var både stolt över och tacksam för.

På bedömningssidan hade Ed Michels skrivit att jag var den bäste programmeraren på avdelningen, att jag var en utsökt lärare och en excellent dokumentatör. Tänka sig att den lille svenske immigranten på nio år hade blivit en trollkarl i engelska språket!

Detta arbetsbetyg skulle man skriva under, förutsatt att man godkände det – jag vet inte vad som hände om man vägrade. Det hade varit roligt att få behålla betyget, så som man ju alltid hade fått göra med sina skolbetyg, men det fick man inte. IBM behöll naturligtvis alla ens betyg i sina gömmor att användas som bakgrund till lönesättning och befordringar av den anställde och samtidigt säkerligen också för värdering av chefen som hade utfärdat dem. Man var naturligtvis inte förbjuden att efteråt skriva ner så mycket man kom ihåg av det som hade stått på betygsblanketten, bara det att jag aldrig kom mig för att göra detta – fast jag brukade förstås berätta litet om det i mina brev hem till mina föräldrar och är därmed nu i stånd att berätta litet om det här i dessa rader.

På tisdagen höll president Nixon en presskonferens, vid vilken han gjorde klart att hans jurist John Dean hade utfört en noggrann undersökning av omständigheterna kring inbrottet i det Demokratiska rikshögkvarteret i Vattenporten (se inlägg 2.769). Presidenten kunde därför med bestämdhet konstatera att ingen i Vita huset eller i hans tjänst någonstädes hade varit inblandad i denna bisarra historia. Vid ett senare tillfälle skule det komma fram att Dean inte hade undersökt någonting på detta område.

John Dean (internet)

John Dean (internet)

Annonser
Published in: on 2016/07/20 at 08:44  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: