Inlägg 2.778: 31 aug – 3 sep 1972

Ompysslingstillfällighetsombytesarrangemanget

På torsdagen blev jag övergiven av Ed, som reste bort på sin lilla utflyktsresa till Venezuela, ett land där jag aldrig hade varit och inte visste ett dugg om. Han skulle vara borta i en vecka och komma tillbaka på onsdagen den 6 september. Veckoresa? Det hade resebyrån kallat det, men mellan en torsdag och nästa onsdag är det bara sex nätter – enbart om man räknar dagarna och inkluderar de två resedagarna dit och därifrån blir det sju dagar, och det var väl det som fick resebyrån att kalla det för en veckoresa. Ed hade inte ens lagt märke till detta lurendrejeri!

Hans flyg gick mitt på dagen, så jag kunde inte följa honom till Kennedyflygplatsen, men han kunde lätt klara sig dit på egen hand. När jag gick till jobbet på morgonen tog vi ett avsked som var så kärvänligt som om han skulle flyga till månen – fast nu, när våra astronauter redan en gång hade varit där, så fanns det ju inte längre någon anledning att resa till denna ödsliga plats, så det fick bli Venezuela i stället.

På torsdagen och fredagen saknade jag inte Ed något nämnvärt – jag följde då olympiaden på TV båda kvällarna, och det behövde man ju inte vara två för. Men så kom lördagen som en början på tre dagars ledighet, och då ville jag inte sitta hemma ensam och titta på sport på TV. Vädret var litet höstsvalt med 20 fuktiga grader, så jag stannade i staden och gick några ärenden. På eftermiddagen hälsade jag på hos några vänner, och återigen påminde de mig om att jag absolut skulle gå till den där gayklubben som de tidigare hade rekommenderat. Jag debatterade med mig själv om jag skulle gå dit på kvällen men beslöt att vänta med det tills Ed var tillbaka från sin utflykt – det skulle vara mycket roligare att gå dit tillsammans med honom och sedan kunna diskutera stället. Eller kanske jag bara var feg – vem vet egentligen?

Det regnade litet på natten, men på morgonen var luften mycket torrare och det var alldeles klart, och då tog jag min luftmadrass och åkte ut till Riisparken. Alla frågade varför jag var där ensam, och när de fick veta att Ed var i Venezuela ville de alla ta hand om stackars mig, bjöd mig hem till dem för att pyssla om mig. Jag avböjde snällt, för det var ingen av dem som jag ville ha sex med – jag var mycket kräsen – för det var naturligtvis det som låg bakom all omtanke. Det vill säga, tills en attraktiv ung kille som jag hade sett där många gånger kom med sitt förslag. Då accepterade jag nådigt, och hemma hos honom fick jag litet personlig ompyssling i min ensamhet. Inte för att det gällde något mera än litet trevligt sex, men det var ju inte heller avsikten. Åtminstone inte för mig, för jag var redan väl ompysslad för livet.

Annonser
Published in: on 2016/07/21 at 07:46  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: