Inlägg 2.779: 3 – 4 sep 1972

Ensamexistensovanlighetstillståndstankeverksamheten

Jag stannade över natten hos den unge killen. Om Ed inte hade varit bortrest hade jag förstås gått hem efter fullbordade ejakulationer, men nu fick jag en läcker liten é – vilket betyder ‘supé’ utan ‘sup’ – och sedan pratade vi en stund tills natten föll på.

Det var härligt ute i gryningsljuset, klart men rätt blåsigt. Höst i luften, fast det ändå stundade många sköna veckoslut med sommarväder framöver. Jag köpte mig en Nya Yorks Tidender och traskade hem till min lilla lya, som utan Ed inte alls var lika hemtrevlig som vanligt. Där gjorde jag genast upp en lista av det mest erotiskt eggande från min samvaro med killen under gårdagskvällen – det skulle ju gå flera dagar tills Ed kom hem, och jag längtade så intensivt efter honom att jag säkert skulle ha glömt bort det mesta om killen om jag inte nu fuskade med papper och penna. Det bästa med en affär var fortfarande stunden när jag berättade alla detaljer om den för Ed – en av livets höjdare.

Det var måndag och helgdag – arbetsdagen – och jag satte inte på televisionen innan direktsändningarna från München började senare på morgonen. Det fanns ingenting tristare än TV:s kanaler på sön- och helgdagar. Jag hade ju min tidning och frukost att pyssla med i min ensamhet.

Frampå dagen värmdes den svala morgonen upp och blev till en 27 grader varm eftermiddag, vilket var behagligt nog för mig att sitta uppe på taket och skriva brev. Luften var besynnerligt klar på ett sätt som den aldrig brukade vara i Nya York – man kunde utan minsta dis se Sjätte avenyn hela vägen upp till träden i Centralparken, som tog över efter 59:e gatan.

Det stod mycket i tidningen om politik inför presidentvalet i början av november. Jag skummade igenom det som hastigast men var inte alls intresserad. Så tokigt som de skötte valpropagandan på McGoverns sida skulle bara kunna leda till en brakförlust mot Nixon, mot vilken jag bara några månader tidigare hade räknat med att McGovern skulle vinna.

Jag tänkte på Ed och hoppades att han hade intressanta och roliga dagar i Venezuela, innan han återvände för att ge sig på ett nytt jobb. När han slutade på Allied Chemical i juni förlorade han all pensionsrätt där, eftersom han då inte hade arbetat där i de tio år som krävdes. Jag övertalade honom då att han, så snart han fick nästa arbete, skulle sätta av 10 procent av varenda bruttolön på ett särskilt bankkonto som sparmedel för sin pensionering. Jag kläckte då fram det visa i att ha en del egna pengar när man en gång slutar arbeta.

Annonser
Published in: on 2016/07/23 at 09:44  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: