Inlägg 2.782: 6 sep 1972

Caracasvistelsebegynnelsen

På torsdagen kom Ed äntligen hem till mig från Venezuela. Han anlände till Nya York på eftermiddagen och fick därför klara sig hem själv utan min hjälp. Glädjen var stor när jag kom hem och utan att bli överraskad fann honom på plats. Vad vi kramade om varandra! Sex dagar i Venezuela eller fjorton dagar i S:t Anton – så snart han var borta så skar det i hjärtat på mig. Vad jag behövde min älskade Ed!

Och han sade att han själv, i jämförelse med våra resor tillsammans, inte hade haft tillnärmelsevis samma nöje av den här trippen till Venezuela. Som till exempel vår resa till Peru, Bolivia och Machu Picchu år 1969 (se inlägg 1.680-1.801), vilken han hade tänkt tillbaka på flera gånger under sina ensamma dagar på resande fot. Detta var gott för mig att få höra, men samtidigt var jag förstås ledsen över att han inte hade haft det så värst kul på sin lilla utflykt.

Han hade ju rest till Venezuela med en grupp, organiserad av en resebyrå, och det betydde att Ed inte hängde ihop med de andra ett dugg under vistelsen därnere. Planet från Venezuelas flygbolag Viasa mellanlandade i Miami och kom till Caracas flygplats vid 18-tiden. Den låg vid havet i ett samhälle som hette Maiquetia, med själva Caracas på 1000 meters höjd ett 20-tal kilometer söder därom på den södra sidan av den upp till 2000 meter höga Kuståsen (spa. Cordillera de la Costa) .

Eds resegrupp fraktades med buss från flygplatsen till Hiltonhotellet inne i Caracas, och Ed fick sitt eget rum. Namnet Hilton had låtit imponerande fint, men det visade sig vara ett vanligt hyggligt hotell – en del av de enkla pappa-mamma-motellen som Ed och jag bodde på, när vi var ute och bilade, hade haft minst lika bra rum. Måltider var inte inkluderade i priset för resan, så Ed var fri att äta var han ville och när han ville – det uppskattade han.

Ed bodde på hotellet i Caracas i tre nätter, och under dagarna strövade han mestadels omkring hit och dit på måfå i staden. En dag tog han en linbana hela vägen ut till kusten. Den gick upp till bergstoppen Avila högst upp på Kuståsen. Här står han på Avilaberget och har Caracas söder om sig nere i dalen.

På Avila bytte han till en annan linbana,som tog honom ner till Maiquetia med sin flygplats. Han hade badkläder med sig och kunde från linbanevagnen se milsvitt ut över det blåa Karibiska havet. Men när han kom ner till Maiquetia var det bara gator och höghus och affärer och trafikgröt, så han brydde sig inte om att söka sig till någon badstrand.

Annonser
Published in: on 2016/07/25 at 00:19  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: