Inlägg 2.793: 13 sep 1972

Självinformationsspridningsunderlåtenhetsorsakerna

Detta att Ed hade varit tyst om mycket av sitt liv för mig var ingenting nytt men förvånade mig varje gång då någonting av en händelse uppdagades. Ed höll antagligen inte någon information hemlig för mig – mycket berodde nog på att jag till min natur inte tycker om att fråga ut mina medmänniskor utan låter dem av egen vilja berätta för mig vad om sig själva de tror kunna vara av intresse. För min egen del är jag mycket mera öppen om allting beträffande mig själv – se bara vad jag berättar i tusentals inlägg här i dessa rader.

Det lustiga var att det faktum att Ed hade bott i Harlem knappast kom att nämnas igen mellan oss. Och så var det med varje annan detalj som kröp fram. I detta sammanhang skall jag nu berätta om en annan hemlighet, som inte uppdagades för mig förrän efter Eds död många år framöver i tiden. Jag fick då veta att hans biologiska far hade närvarit, sittande långt bak i kyrkan, vid Eds minnesgudstjänst. Ed hade ju två olika efternamn – och ibland båda två sammanfogade med ett bindestreck – nämligen Lindquist och Broome. Hans mamma hade skilts från Broome efter två barn – Ed var nummer två – och gift om sig med Lindquist och med honom fått de andra fem.

Jag hade inte hört ett dyft om detta under alla de år, och de var många, som Ed och jag levde våra liv så nära varandra som några människor kan göra. Inte för att denna vetskap skulle ha ändrat någonting för oss, men när jag tänker på saken skulle jag omöjligen ha kunnat förmå mig att hålla en så synbarligen viktig detalj om mig själv hemlig för den man som jag älskade mera än mig själv. Jag håller inte detta emot Ed eller mot hans minne i min själ – det är bara en egenhet som jag nu låter dig och resten av världen känna till.

Den dag då mitt livs första rättsfall pågick med rättegång följd av jurydiskussion fram till klockan 21.00, damp det ner ett brev från mamma. Det klargjorde något som vi hade bollat med i oräkneliga brev fram och tillbaka: De tänkte komma till Nya York för att fira jul här. Det viktigaste i brevet var en fråga om smittkoppsvaccinering, som Amerika ju krävde av alla som anlände från det stora, vilda utlandet. Hon undrade om deras intyg från år 1969 fortfarade gällde. I mitt svarsbrev var jag tvungen att tala om för henne att en vaccinering gällde bara i tre år, så deras intyg skulle inte komma att gälla. Men jag hade litet mera att berätta för henne om smittkoppsvaccineringen.

Annonser
Published in: on 2016/08/01 at 16:23  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: