Inlägg 2.802: 24 – 26 sep 1972

Immigrantemigrantfilmsupplevelsedjupet

Lördagen hade varit finfin för att ta en rask långpromenad och sedan vila ut i parkgräset och ha det skönt. Men söndagen var helt annorlunda – det var blåsigt och mulet och riktigt svalt – jag borde ha sagt ‘höstkallt’. Det kom till och med en stund med strilande regn på eftermiddagen, fast det fick Ed och jag inte uppleva, för då satt vi i säkerhet inomhus på en biograf. Vi använde den här dagen till att se den svenska filmen ‘Utvandrarna’, baserad på Vilhem Mobergs bok. Den hade redan gått i många veckor med strålande kritik. Jag hade från början bestämt mig för att visa Ed vad som fick mig att resa till Amerika och hur resan hade gått till – fast det här var allt att ta till det litet grann.

Det var Max von Sydow och det var Liv Ullman, och sedan var det en hel massa svenska skådespelare av det mindre formatet som jag efter nio års frånvaro inte kände igen, vare sig till namn eller utseende. Filmen var utmärkt och mycket realistisk, och  bilderna från den småländska skogsbygden fick mig att riktigt känna igen mig. Resan från Karlshamn till Nya York på briggen Charlotta var förfärlig att uppleva på vita duken, och jag fick flera gånger tänka på att jag inte alls hade gått igenom samma kval ombord på Kungsholm.

Liv Ullman och Max von Sydow imbord på Charlotta i filmen Utvandrarna, 1971 (internet)

Liv Ullman och Max von Südow ombord på Charlotta i filmen Utvandrarna, 1971 (internet)

Jag tror att jag var mera omtumlad än Ed när vi kom ut från bion. Jag tänkte mig så starkt in i filmens handling att Ed senare sade till mig att jag inte gick att prata med alls på vår väg hem. Jag bara gick och gick och kände att jag just hade kommit till Amerika. När vi kom hem till 351:ans alla branta trappor, så var jag i stället i Ellisöns avsiktligt byggda branta trappor, där hälsokontrollanter stod och bedömde vilka fysiskt svaga immigranter som genast skulle skickas tillbaka med nästa skepp.

En verkligt stark film för mitt psyke den dagen. Det hade känts gott att riktigt leva mig in i hur det skulle ha varit att emigrera till Amerika bara hundra år tidigare än jag gjorde det.

På tisdagen damp det i min postlåda på kontoret ner en officiell inbjudan till ett ‘Avancerat Mäklarseminarium’, som skulle hållas på Nassau Värdshus i Princeton i Nya Jersey mellan den 10 och 13 oktober. Rum hade reserverats för mig där på värdshuset för fyra nätter.

Nassau Värdshus, Princeton, 1972 (internet)

Nassau Värdshus, Princeton, 1972 (internet)

Ekonomiprofessorn, doktor Paul Nadler, var kursens ordförande, och han hade samlat ihop en hel rad av förnämliga lärare och företagsledare. Utbildningen skulle omfatta ekonomi, mäklarbranschen, forskning, planläggning och kapitalbehov, plus företagsfinansiering, -fusioner och -förvärvanden. Detta var för mig handelshögskolan en gång till!

Annonser
Published in: on 2016/08/17 at 06:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: