Inlägg 2.804: 30 sep 1972

Catskillsdjurparkshågkomstanvändningen

Som du kanske minns, blev jag omhändertagen av en genomtrevlig kille vid namn DaNi så gott som omedelbart efter min ankomst till Amerika år 1963. Det var genom hans försorg som den vinddrivna utländska ynglingen snabbt anammade alla de knep som erfordrades för att växa upp i Amerika och växa in i den homosexuella gemenskapen i Nya York. Vi bodde ihop i ett par års tid, han lärde mig vad kärlek var, och han hade massor av den att ge mig men uppenbarligen inte nog för mig att kunna ge honom mycket av den tillbaka. Det blev för mig efterhand nödvändigt att slita mig ut ur den ombonade vaggan, och som du kanske kommer ihåg så skapade detta en erbarmlig tid för oss båda. Om den berättade jag här (se inlägg 253-394),  inflätad under många månader i alla mina andra göranden.

Om jag hade kunnat med att vara barsk och brysk hade det nog gått lättare, men jag var så illa tvungen att dras med mitt hjärta och mitt samvete, och det gjorde att jag föreföll att inte vara riktigt säker på min sak. Vilket jag inte heller var. Och även efter den slutliga brytningen levde min känsla av skuld kvar. Det var därför som jag efter någon månad inbjöd DaNi till en avskedsutflykt över ett veckoslut. Jag körde med honom till Catskillsbergen och sedan in i Pennsylvanien, där vi bodde över i Scranton, och sedan svängde vi tillbaka till Nya York (se inlägg 409-413).

Vi började den lilla avskedsresan med ett besök på Catskills Djurpark, och det var det som fick mig att nu föreslå att Ed och jag en dag skulle ta mamma Lindqust och så många av hennes barnbarn som ville komma med, på en biltripp upp till Catskills Djurpark. Jag kom ihåg att det där fanns stora ängar för barn i alla åldrar att gå omkring på och klappa de små rara getterna och rådjuren. Det hade DaNi och jag gärna gjort, men det var ju något som var avsett för barn. så det nöjet fick vara för oss.

Entrén till Catskills Djurpark, Kingston, 1972 (internet)

Entrén till Catskills Djurpark, Kingston, 1972 (internet)

Vi hyrde en bil i en helt annan storleksklass än vår vanliga för lördagen den 30 september, och in i bilen klättrade mamma Lindquist med fem småbarn i förskoleåldern. Ed satt med mig i framsätet med en unge i knät – till att börja med, innan den ville vara tillsammans med de andra och gammelmor i baksätet.

Och så började det regna. Det hade varit uppehållsväder i två veckor – bortsett från en stund medan Ed och jag var på bio – och nu skulle förstås allt det insamlade vattnet hällas ut över oss. Vi satt kvar i bilen på parkeringen i en och en halv timme medan det vräkte ner, och där åt vi vår medförda picknicklunch, och sedan kunde gammelmor alla sorters fingerlekar att roa ungarna med.

Annonser
Published in: on 2016/08/19 at 06:06  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: