Inlägg 2.806: 30 sep – 1 okt 1972

Pygmévalsstrandningsoffersdottersakvarieuppvisandet

När jag såg hur svårt det var för Ed att få arbete, jämförde jag år 1972 med år 1963. Jag anlände till Amerika i precis rätt tid. Allt var då så fint, och framtidsutsikterna var goda och fortsatte att bli bättre och bättre – fram till år 1968! Då vände alltsammans, arbetslösheten fördubblades och inflationen rusade åstad – börsen råkade i panik och gick ner med en tredjedel – och den allmänna stämningen blev missmodig. Och så hade det förblivit under alla de fyra åren sedan dess.

Sverige hade inte undgått de dåliga tiderna – företagen satte stopp för nyinvesteringar, och därmed fick pappas ingenjörsbyrå inga beställningar och fick slå igen. Jag själv hade ju fått höra direkt från Örebro hur dåliga tiderna var i Sverige, men jag kände mig personligen så säker i sadeln hos IBM att jag inte kände att Amerika också led ekonomiska kval. Visst hörde jag det på nyheterna, men där var det ju bara ‘dom andra’ det gällde, så det betydde inte mycket. Genom Eds arbetslöshet blev jag nu snabbt klar över att det inte bara var Sverige som led ekonomiska kval.

Genom att uppleva George McGoverns urusla valkampanj ansåg både Ed och jag att vi säkert skulle få dras med Richard Nixon i fyra år till efter valet i november. Jag själv kunde förstås koppla bort alla onödiga tankar på den stora, rysliga världen därute och koncentrera mig på små nätta ting, men stackars Ed var ju tvungen att gå ut och tampas med den varenda dag, ända tills han lyckades få tag i ett jobb.

Nu på söndagen kunde Ed dock inte göra ett dugg åt saken, så vi for ut till Coneyön i härligt väder, friska fläktar och strålande sol. Akvariet därute hade nämligen börjat släppa in folk för att beskåda sitt senaste tillskott, en pygméval som tillsammans med sin mamma hade strandat bara ett par veckor tidigare. Både mamman och lillvalen hade fraktats till akvariet. Där hade mamman dött efter ett par dagar – skador från en båtpropeller hade troligen varit anledningen till att hon hade låtit sig strandas. Man hade gett lillungen små chanser att överleva, men med tvångsmatning – vispgrädde, makrillmos, och torskleverolja – var fjärde timme hade det nu vänt till det bättre, och det såg ut som om hon skulle kunna överleva strapatserna.

En annan pygmévalsunge, Florida, 2000 (internet)

En annan pygmévalsunge, Florida, 2000 (internet)

Mot detta talade dock att hon var den enda pygméval i världen som inte levde ute i det fria – alla andra hade dött efter en kort tid i fångenskap. Man hoppades dock på att den här skulle kunna klara sig, baserat på att hon hade kommit dit så ung – hon var bara en meter lång.

Och minsann, där var pygmévalen! Nåja, efter tio minuter hade Ed och jag sett oss mätta på den. Hur länge kan man titta på en nästan orörlig fisk i en vattentank?

Pygmévalen i akvariebassängen. Coneyön, Nya York (1972)

Pygmévalen i akvariebassängen. Coneyön, Nya York (1972)

Annonser
Published in: on 2016/08/20 at 22:40  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: