Inlägg 2.813: 14 okt 1972

Gaybarlogeinträdandet

Byggnaden med Triangelbaren var fem våningar hög och hade Hudsongatan åt öster, Nionde avenyn åt nordväst och 13:e gatan åt sydväst. Jo, den hade också 14:e gatan åt nordost, men det räknades liksom inte, för åt det hållet var det bara en smal, tre meter lång vägg med utrymme för ett enda fönster. Huset var alltså egentligen inte trekantigt, men det var så nära det som man kunde komma.

Bortsett från den lilla Triangelbaren i hörnet mot Hudsongatan och 13:e gatan fanns det vad jag minns inga andra butiker i gång på gatunivån i hela huset. Inte ett enda fönster var upplyst. För den oinitierade – vilket Ed och jag faktiskt var, trots att vi många gånger hade gått där förbi – såg byggnaden så övergiven ut att den bara stod och väntade på rivningsbollen. Men vi visste att det skulle finnas en ‘aktiv’ dörr i gatuplanet mot Nionde avenyn – och den fann vi. Det var en mycket bred hissdörr, för det var en varuhiss med plåtgolv och, minsann, en hisskötare – som också fyllde rollerna av utkastare (eng. bouncer) och kassör.

Vi betalade honom en vettig avgift för att få komma in, och i utbyte fick vi två drinkbiljetter var. Och så gav sig varuhissen sakta iväg uppåt, knarrande och knakande, utan att stanna någonstans på vägen upp till femte våningen, där den stannade med ett ryck. Vi möttes av en helt oväntad värld däruppe.

Vi steg in i en jättestor sal med bara 2½ meter till taket. Nu, så här efteråt, förstår jag att salen inte kunde ha varit lika stor som hela byggnadens bottenyta, men då trodde jag faktiskt det. Mitt i hade den här och där små korta väggbitar, inte mycket bredare än pelare och med samma funktion – att hålla upp hustaket. Salen var inredd som en restaurang med små barbord glest utspridda, med stolar och soffor omkring. Allt var mycket rustikt i stilen, och det låg sågspån överallt på golvet. Diskoteksmusik hamrade oavbrutet, men den var, tack och lov, rätt dämpad.

Mellan 50 och 150 män i sin bästa ålder – från 18 till 70 – befann sig däruppe, och om detta antal förefaller att vara en ren gissning, så är det faktiskt just det. Låt mig säga att det var mitt emellan att vara öde och trångt, och de flesta stod i små grupper och pratade. Några satt, mest ensamma, vid ett bord och läppjade på sin drink. Ingen satt vid den långa svarta bardisken i ena änden av salen, för den var inte försedd med några barpallar att sitta på.

Annonser
Published in: on 2016/08/25 at 07:07  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: