Inlägg 2.822: 28 okt – 3 nov 1972

Programinstallationsövervakningsvanan

Dagen efter pappas brev var det dags för mammas. I det fick jag veta att hon hade gett upp om att fira julen i Nya York, men till våren, i mars eller april, skulle resan bli av. Och så följde litanior om hur fånigt det var att sitta och vänta på ett telefonsamtal medan livet försvann bakom en – och så vidare.

Sedan kom detta: ”Har du hört någonting från Anna? Varför friar du inte till henne? Det är en så rar flicka och hon var mycket kär i dig, vet jag. Det vore underbart att dela livet med henne. Eller hur? Rakt som det är friar någon tysk till henne, och hon kan väl inte vänta hur länge som helst på dig.”

På sin fråga ‘Eller hur?’ svarade hon själv två rader längre ner i sitt brev: ”Ha det så bra. Hälsa Ed. Har han fått något arbete än?”

Jag hade inte kunna ge henne ett bättre svar själv, så nu behövde jag inte svara henne med några falska undanflykter. Eller med sanningen, att jag inte hade tid med Anna, för varje vecka gick jag på en nattklubb med sågspån på golvet och som gäster enbart unga snygga män.

På lördagen deltog jag som ‘aktiv observatör’ – en titel som jag gav mig själv – i förberedelserna för omläggningen till CCAP med TCS av aktiehandeln hos den stora börsmäklarfirman – troligen Merrill Lynch. Efter dagens arbete gick jag hem och sov med Ed i fem timmar, roade mig vilt – nåja – på Logen i fyra timmar och sov sedan hemma i några timmar till. Under söndagen var jag åter i arbete hos kunden, men på eftermiddagen hade vi inte flera idéer att pröva på, så vi gick alla hem. Detta var ett systemingenjörsarbetsveckoslut i koncentrat.

Måndagen gick felfritt. Jag stannade hos kunden till klockan 20.00 för efterspelet av den första ‘riktiga’ dagen med vårt nya system, och när jag hade varit där under en del av tisdagen kunde jag gå tillbaka till mitt kontor och anse mitt bidrag överstökat.

På fredagen den 3 november gick jag till UBS-kontoret på Nassaugatan (eng. Nassau Street) – dit hade det varit en bekväm promenad från min tidigare arbetsplats, men nu fick jag ta tunnelbanan – och satte in 24.410 kronor på mitt UBS-konto i Zürich. På kvällen skrev jag sedan ett brev till huvudkontoret i Zürich och bad dem att köpa silver för det mesta av mina pengar. I kontanter på mitt konto skulle de bara behålla vad som rimligen kunde behövas för sina avgifter och kostnader. Silvret skulle förvaras av banken tillsammans med mitt tidigare inköpta silver i januari 1972.

Annonser
Published in: on 2016/09/02 at 20:00  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: