Inlägg 2.823: 4 – 5 nov 1972

Långvägagästciceronuppgiftsåtagandet

På lördagen fick jag igen ett brev från mamma. Jag fick nu två brev i veckan från henne och två från pappa. Även om de inte överallt gnällde på varandra, så såg det ut som om deras enda sätt att samtala var genom att skriva brev till mig. Det var en obehaglig situation att inte veta vad som var på gång, bara gissa, men att samtidigt inte vilja veta det. Det var inte tillräckligt illa för att tänka på att resa dit och ställa allt till rätta, men samtidigt tillräckligt illa för att sitta här i Nya York och tycka att jag egentligen på något sätt borde ingripa. Jag förbannade min utbildning, som hade gällt affärsekonomi och inte privatekonomi med psykologi, vilket nu illa hade behövts.

Det enda av intresse i detta sista brev från mamma var att pappas ledande ritare, Mattson, som ju under tiden hos pappa hade gått på Örebro Tekniska skola och utbildat sig till ingenjör, hade kommit på visit hos pappa. Han hade fått se det nya kontorsrummet i källaren, och det gladde pappa att han tyckte att det var trevligt därnere. Han blev rörd över att Mattson ville besöka sin gamla arbetsplats. Han kunde dock inte få se de rum där han hade stått vid sitt ritbord, för de var ju uthyrda som privatbostad.

Pelle Nilsson ringde på lördagskvällen. Han hade kommit till sitt hotell, och allt hade gått bra. Jag hade antagit att han hade kommit till Nya York på affärsbesök, men jag räknade med att han inte hade några planer för söndagen. Jag hade därför redan i förväg bokat en bil, då jag gissade att han skulle vilja åka omkring och se litet av Amerika – om ej, så skulle jag utan vidare ha kunnat avboka den.

Men visst ville Pelle titta på Amerika! Vi pratade litet i telefon om vart vi skulle åka och jag föreslog Filadelfia, och det passade Pelle bra. Men nu var han sömnig och ville sussa – helt naturligt efter sex timmars tidsskillnad – och vi enades om att Ed och jag skulle komma till hans hotell klockan 09.00 för att tillsammans äta frukost någonstans.

Vädret var inte något vidare för en bilutflykt. Men vi kom förstås dit, och Pelle var fascinerad av att träffa min svarte Ed, för det var en ny upplevelse för honom. Precis som jag hade anat, satte de genast i gång med att prata med varandra.

Efter frukosten gav vi oss iväg. Jag körde genom Lincolntunneln och svängde in på den lilla Hamiltonavenyn intill Hudsonfloden i Weehawken för att visa Pelle den fina utsikten mot Manhattan.

Med Pelle Nilsson ovanför duellplatsen, Weehawken (1972)

Med Pelle Nilsson ovanför duellplatsen, Weehawken (1972)

Där fanns det ett anslag om att vi stod rätt ovanför platsen för Amerikas mest beryktade pistolduell, som ägde rum år 1804 och i vilken vicepresident Aaron Burr sköt den tidigare finansministern Alexander Hamilton till döds.

Duellkontrahenterna, 1804 (internet)

Duellkontrahenterna, 1804 (internet)

Fotografi av duellen mellan Alexander Hamilton och Aaron Burr (internet)

Fotografi av duellen mellan Alexander Hamilton och Aaron Burr (internet)

Efter vårt uppehåll där fortsatte vi vår färd. Jag tog mig för att svänga in till Princeton, för där var jag ju rätt hemma sedan kursen i jåns. Mitt i centrum – det enda som jag kände till av staden – såg vi lätt allt av värde, alltså universitetet och Nassau Värdshus.

Annonser
Published in: on 2016/09/04 at 05:59  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: