Inlägg 2.829: 9 – 10 nov 1972

Nyayorkskvällningsturismutbudsutnyttjandet

När jag kom hem från arbetet klockan 19.00 på torsdagen satt Ed som vanligt och pluggade Olivettifakta för brinnande livet. Jag lyckades slita honom ifrån sina studier.

”Du är tillbaka här om två timmar”, lovade jag honom, för jag hade gjort upp med Pelle att vi alla tre skulle åka upp till toppen av Imperiedelstatsbyggnaden.

Imperiedelstatsbyggnaden med utsiktsbalkongen i mitten, Nya York (internet)

Imperiedelstatsbyggnaden med utsiktsbalkongen i mitten, Nya York (internet)

Jag lyckades i mitt uppsåt, och så träffades vi på bottenplanet av vad som nu hade relegerats till att vara Nya Yorks näst näst högsta hus – Världshandelscentrets två torn var nu färdigbyggda, även om man ännu inte fick åka upp i dem hur som helst.

Gårdagens regn hade följts av en front med smällkallt väder, och det kände vi av på allvar när vi steg ut i fria luften däruppe. Det var såpass klart att man skulle ha kunnat se Kalifornien därifrån, om bara (1) jorden inte hade varit så förtvivlat rund, och (2) den isiga stormvinden från väster inte hade gjort det stört omöjligt att vistas på byggnadens lovartsida. Vi fick i stället stå och huttra i lä med Långön framför fötterna.

Utsikten över Långön från Imperiedelstatsbyggnadens utsiktsbalkong, Nya York (internet)

Utsikten över Långön från Imperiedelstatsbyggnadens utsiktsbalkong, Nya York (internet)

Efter detta äventyr ville Pelle ta en tur med färjan till Statenön, men då protesterade jag å Eds vägnar. Jag hade ju lovat honom att vara tillbaka till sina studier inom två timmar. Han gick därför hem, medan Pelle och jag tog tunnelbanan ner till färjan och åkte fram och tillbaka med den. Tyvärr kunde vi inte stå ute på däck i kölden, men även inifrån kunde man se hur vacket allting var – till och med Frihetsgudinnan mådde gott av det klara vädret. Och jag fick för första gången uppleve sjöhävningar på Statenöfärjan – ett nytt äventyr. Bilden är korrekt, bortsett från att vi åkte med en envåningsfärja på ordentliga vågor och att det var beckmörkt.

Statewnöfärjan passerar Frihetsgudinnan, Nya York (internet)

Statewnöfärjan passerar Frihetsgudinnan, Nya York (internet)

På fredagens eftermiddag var den ‘oregelbundna’ arbetsveckan slut för mig. Jag använde min oplanerade fritid till att promenera runt i Centralparken med Pelle – han hade vid det laget sett ‘allt’ i Nya York. Vädret var skönt igen, regn och blåst och kyla var ett minne blott, och vi hade det skönt i solen. I norra änden av parken kom vi upp till toppen av en bergsknalle med en fin utsikt över hustaken i Harlem rätt nedanför oss.

”Vi fortsätter väl dit ner och tar tåget hem från 125:e gatan”, sade jag som en god ciceron.

”Är det inte farligt därnere?” undrade Pelle litet försiktigt.

”Äsch nej, jag har varit där många gånger”, svarade jag hurtfriskt. Åtminstone två gånger. Eller kanske tre.

Annonser
Published in: on 2016/09/08 at 22:29  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: