Inlägg 2.833: 11 nov 1972

Duggregnslördagsavskedssysselsättningen

Vad hade jag gjort? Vi skulle ha gått till Macy’s eller F A O Schwartz inne på Manhattan, för där skulle Pelle ha kunnat överblicka utbudet. Detta var som att gå till en speceriaffär för att köpa majonnäs och där finna 44 olika märken, vartdera i tre olika storlekar, och verkligen anstränga sig för att köpa den rätta burken. Jag skall inte ens försöka att här beskriva överflödet, men det fanns tio gånger mera av allting här än vad jag någonsin hade sett. Och detta omdöme gäller bara en enda av de fyra leksaksaffärerna som vi gick in i.

Vi åt en smörgås i en serveringsficka mellan de stora butikskomplexen – nej, vi fann att Manhattan hade bättre matkultur även på köa-köp-sluka-och-spring-ställena. Jag skulle ha velat här lägga in några bilder av allt som vi upplevde i detta shoppingparadis, men vi själva fotograferade ingenting, och vad internets bilder belangar, så har under de 40-tals år, som har gått sedan vi var där år 1972, varenda byggnad på Trädgårdsdelstatsplatsen rivits och ersatts med ett nytt jättekomplex. Sådana hus slits fort ut.

Men Pelle fick vad han behövde för ungarna. När det var avklarat körde vi runt helt på måfå i ett par områden däromkring, för att se hur folk bodde i Amerikas förstäder. Men dels var allt regndystert, och dels befann vi oss nog litet för nära köpknuten för att få se några verkligt schangdobla krypin – vad vi såg var mest långa rader av alltför alldagliga hus för att tilltala ett kritiskt arkitektöga. Och vädret hjälpte inte ett skvatt. Regnet duggade varenda gång vi gick mellan butikerna, och nu i bilen fick vindrutetorkarna vara i gång hela tiden. Pelle hade inte något paraply med på resan och han köpte inte heller något i Nya York, och ändå klarade han sig utan att en enda gång bli riktigt våt.

Snart nog bar det iväg till Metropolitans Konstmuseum inne på Manhattan, för Pelle hade nu mognat till för att där i gåvobutiken för sin kära hustru Marianne köpa det smycke som hans ögon hade fastnat för under den regniga onsdagen. Det var förståndigt av honom att välja ett museum för ett inköp som helt enkelt inte fick gå fel.

Och så avslutades Pelles Amerikavecka med att vi fortsatte ut till Kennedyflygplatsen, där Ed och jag följde med honom in på terminalen och bar hans bagage, tills han uppslukades av insuget till sitt flygplan.

Ed och jag var glada att vi inte själva hade familjer med barn som skulle ha nya leksaker stört i ett. Vi såg att nöjet av att ha barn kostade inte bara massor med pengar utan framför allt massor med tid. Hur fick folk tiden att räcka till för allting som de måste hinna med?

Annonser
Published in: on 2016/09/11 at 06:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: