Inlägg 2.834: 11 nov 1972

Dittochdattomfamiljochsläktochkungochfosterland

Därhemma väntade ett brev från mamma. Vad nu? Jag fann att det var handskrivet, och jag visste av erfarenhet att detta innebar faromoment. Alldeles riktigt – brevet kom inte från Örebro utan från Skodsborgs kurhotell nära Helsingör. Det var dit som mamma alltid reste när hon inte fick god vård av läkarna i Sverige, och nu var det alltså dags. Hon skrev att hon hade haft tarmblödningar några gånger. Då det var stört omöjligt att få tid hos en överläkare i Örebro, hade hon hoppat på tåget ner till Skodsborg. Där fann läkaren inga knutor på tarmen – hmmm? – bara hemorroider. Hon skulle nu röntgas innan hon reste hem ”på lördag”, vilket alltså var nu när jag fick hennes brev.

Skodsborgs kurhotell, Helsingör (internet)

Skodsborgs kurhotell, Helsingör (internet)

Hon skrev att Pelle Nilsson hade ringt upp henne samma dag som han flög till Amerika och frågat henne om hon ”ville sända någon särskild hälsning”. Mamma skrev att hon inte hade någon särskild hälsning att sända till mig, Jag antar att hundra år tidigare skulle det ha betytt mycket om någon skulle segla över till Amerika och ville ha en personlig hälsning med sig till tidigare utvandrare som hade förlorat sig borta i det stora öde landet i väster. Men med dagens flitiga, om än rätt långsamma, brevskrivande var särskilda hälsningar inte längre fullt så viktiga.

Min kusin Märta och hennes man Lasse Isaksson ville komma och fira jul i Örebro. Hennes syster Marianne skulle tillsammans med sin man Tage Moberger fira julen hos deras dotter Eva och hennes man Göran Kjellin i Bryssel. Jisses så mycket onödig släkt jag verkade ha haft! Det kändes faktiskt rätt skönt att numera bo tillräckigt långt bort från allt detta umgänge.

Mamma påminde mig om att ”på lördag”, alltså igen denna dag, skulle ”Sveriges underbare kung Gustaf VI Adolf” fylla 90 år. Hon hoppades att då vara hemma och få se alltihop på TV. Jag hade inte ägnat det svenska kungahuset en tanke på mycket länge. Lillprinsen var nu hela 26 år gammal och alltså redo att ta över tronen när farfar en gång gick bort. Men den gamle kungen var vid gott liv och skulle nog vara i farten i många år till. Jag minns honom mest från hans pampiga öppnande av en massa riksdagar.

Gustaf VI Adolf (internet)

Gustaf VI Adolf (internet)

När jag skrev om detta blev mina svenska fiolsträngar såpass rörda att jag satte mig och tittade på den svenska riksdagens högtidliga öppnade den 10 januari 1960, alltså 12 år tidigare än mitt fortlöpande minnesår 1972. Även lillprinsen var med på ett hörn, och Sven Jerring gav kommentarerna. En väl använd nostalgisk timme, som du också kan få avsitta om du klickar här.

Annonser
Published in: on 2016/09/13 at 07:25  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: