Inlägg 2.835: 12 – 16 nov 1972

Moderskapssjättesinnesvavadejasautnyttjandet

Nu var det ju lördagskväll och snart dags att som vanligt gå till Logen, men att guida Pelle hade tagit så mycket på krafterna på lilla mig att jag sade till Ed att han skulle gå dit på egen hand – jag själv ville bara sova och ta igen mig. Och ändå visste jag att jag skulle resa till S:ta Korset nästa torsdag, vilket betydde ingen Loge för mig under ytterligare två veckoslut. Men är man trött så är man trött.

Ed slog ifrån sig min idé med båda händerna: ”Jag har ingen ork att gå dit, för jag vill också sova. Och sedan har jag mera att studera om Olivetti under veckoslutet. Jag kan alltid gå till Logen när du är bortrest, även om jag tycker mycket bättre om att vi går dit tillsammans, så att du kan hålla ett öga på mig.”

”Jag tittar inte efter dig där”, sade jag förnärmat.

”Det kan väl hända, men om jag vet att du är där så beter jag mig mycket mera städat”, flinade han.

Så vi sov båda gott och länge, och nästa dag låg jag och läste min tjocka Nya Yorks Tidender mest hela dagen, medan Ed satt vid bordet och studerade.

Om jag gick till min tandläkare, doktor Saland, den följande måndagen eller någon annan novemberdag, måste jag låta vara osagt, för jag vet bara att jag gick till honom ‘för någon månad sedan’ i relation till julaftonen 1972. Men den exakta tidpunkten spelar ju inte någon större roll. Han röntgade tänderna på mig och fann då något problem med en vit fyllning i den ena framtanden. Jag fick en ny tid för att komma tillbaka och få det fixat.

Då kunde han emellertid inte finna något problem. Det hade bara sett så ut på plåten, eftersom mina framtänder korsade varandra litet grann. Jag blev inte alls harmsen över detta – bara glad. Tänk om han hade börjat borra i tanden innan han upptäckte att det inte behövde göras någonting!

Jag sålde mina 75 aktier i Taco Bell för 6.131 kronor på torsdagen. Dem hade jag köpt på sommaren för 8.289 kronor (se inlägg 2.759), så det blev en nätt liten förlust på 2.158 kronor. Det sved, för jag hade räknat med att verkligen tjäna en kova på den affären.

Och sedan började min länge planerade resa till S:ta Korset. Den hade ju som alltid varit en gemensam söderhavsresa för Ed och mig – men det var när han också arbetade och kunde disponera över sin tid. Nu när han hade fått sitt nya jobb hos Olivetti hade han ingen tid alls att disponera över, och därför blev det bara jag som for iväg. Det var inte alls roligt, men Ed hade ju i september utnyttjat sitt arbetslösa tillstånd till att resa ensam på en vecka till Venezuela (se inlägg 2.782-2.784), och detta använde jag nu till att acceptera min resa ensam till S:ta Korset.

 

Annonser
Published in: on 2016/09/15 at 05:03  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: