Inlägg 2.837: 16 nov 1972

Brevinnehållsrikedomen

Jag hade förut trott att Skodsborg låg inne i Helsingör, för det var så som mina föräldrar alltid hade  talat om kurhotellet. Det gjorde det emellertid inte alls – det låg faktiskt halvvägs till Köpenhamn, ungefär i nivå med Landskrona på andra sidan om Öresund.

När mamma  kom dit, stod på hennes rum tio röda rosor från pappa. De var så fräscha att hon efter fem dagar i Danmark kunde ta dem med sig hem till Örebro, där de fortsatte att lysa upp novembermörkret i flera dagar.

Tio röda rosor (internet)

Tio röda rosor (internet)

Under två av mammas fem dagar på Skodsborg stod regnet som spön i backen, men under resten av tiden var det strålande sol och tio plusgrader, och hon försökte att då vara ute så mycket som möjlligt. En dag gick hon till fots till Skodsborgs järnvägsstation – hon hade tagit taxi när hon kom dit från Örebro – och fann att det var bara 400 meter dit. ‘Jag kan ju likaväl ta min lilla resväska i handen och gå hit och spara in taxipengarna’, tänkte hon för sig själv på tillbakavägen. Men när hon reste hem på lördagen blev det taxi i alla fall.

Hon valde att ta ett tåg en timme tidigare än hon behövde för att få tid på sig att handla litet i Helsingör. Hon köpte så mycket att hon var lastad som en kamel – med bland annat två kilo biff för 21 svenska kronor kilot – när hon kom tillbaka till stationen och fann att hennes tåg just hade satt sig i rörelse. Hon fick då i stället på egen hand lubba ner till tågfärjan och stiga på sitt tåg ombord på den.

Mamma kom hem till Örebro i tid för att på kvällen kunna sitta och se firandet av kung Gustaf VI Adolfs 90-årsdag på TV. Han hade beordrat att inte en enda människa fick engageras för firandet, inklusive festligheter, parader, bevakning och allt annat. De som ville hjälpa till måste frivilligt anmäla sig – och det kom minsann anmälningar! Bara en bråkdel av alla dem som hade anmält sig kunde tas i anspråk. Och över en kvarts miljon människor var ute på gatorna och hurrade, viftade och applåderade kungen. Han höll i gång nästan utan uppehåll från klockan 09.00 till 23.00 – inte illa för en 90-åring.

Kung Gustaf VI Adolf, Kronprins Carl Gustaf, Prins Bertil i kungens 90-årsdagskortegevagn, 1972 (internet)

Kung Gustaf VI Adolf, Kronprins Carl Gustaf, Prins Bertil i kungens 90-årsdagskortegevagn, 1972 (internet)

De fem nordiska statsöverhuvudena samlade på Stockholms slott på kungens 90-årsdag, 1972 (internet)

De fem nordiska statsöverhuvudena samlade på Stockholms slott på kungens 90-årsdag, 1972 (internet)

När jag var färdig med att läsa brevet och tänka igenom allt som det innehöll, så var det dags att stiga ombord på planet. Jag var IBM-klädd i mörk kostym, vit skjorta och slips. På mig till flygplatsen hade jag också haft min regnrock med pälsfoder, men den hade jag packat ner i väskan innan jag polletterade den.

Jag flög med Eastern Airlines i ett jumboplan av typen Lockheed 1011. Det var så nytt att det rent av luktade nytt, ungefär som en ny bil. Det tog mig till San Juan utan sådana åthävor som mat.

Eastern Airlines Lockheed 1011 flygplan, 1972 (internet)

Eastern Airlines Lockheed 1011 flygplan, 1972 (internet)

Annonser
Published in: on 2016/09/16 at 01:07  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: