Inlägg 2.838: 17 nov 1972

Söderhavsankomsten

Planet landade på Gröna Öns (spa. Isla Verde) flygplats i San Juan klockan 04.15 efter en tre timmars flygning och en timmes klockjustering, Mig veterligen hade jag inte sovit en blund. I flygplan gör jag det faktiskt aldrig, troligen för att jag inte vill missa någonting ifall planet helt oväntat skulle störta. Klokheten i detta har jag ännu inte kunnat verifiera.

Flygplatsen var nästan helt tom, inga plan, inga passagerare. Jag tog mig en liten promenad i den varmsvala luften, som kändes helt olik den i Nya York. Liksom flygplatsen var gatorna också tomma, inga bilar, inga fotgängare.

Klockan 06.30 satt jag på min plats i ett litet flygplan som rullade ut på landningsbanan för att ta mig till S:ta Korset. Flygbolaget hette Prinair, vilket jag själv uttydde till Puerto Rico International Airlines, ett självklart namn för ett flygbolag som pendlade mellan flera olika länder än de flesta andra flygbolag. Vårt plan var av typen de Havilland Heron, och vi var bara ett dussin passagerare, utspridda över 20 passagerarstolar. Alla platser hade fönsterutsikt, vilket var mera lyxigt än det kanske låter. Dessa plan flög nämligen alltid såpass lågt att man därifrån i stället för de vanliga molnformationerna kunde titta på bilar och båtar och även människor inunder. Det hade fyra motorer och fyra propellrar för oss tolv resenärer – en avgjord fördel i jämförelse med mitt förra plan från Nya York, som bara hade tre motorer och oändligt många flera passagerare. Det här lilla planet kändes mycket säkrare.

Karta över den amerikanska delen av den karibiska övärlden (internet)

Karta över den amerikanska delen av den karibiska övärlden (internet)

Vi stack iväg upp över bergen, rätt genom små stackmoln med tillhörande luftgropar däruppe, ut över den vida Atlanten, rätt över den lilla ön Vieques, och så över mera hav tills vi flög in över S:ta Korset. Av två anledningar knäppte jag denna bild genom fönstret just när vi befann oss rätt över Frederiksted, nämligen (1) det råkade vara det ställe där jag kunde ta min första bild a S:ta Korset, och (2) det var i Frederksted som jag ämnade tillbringa alla min semesterdagar den här gången.

Frederiksted och vår badstrand vid min inflygning över S:ta Korset (1972)

Frederiksted och vår badstrand vid min inflygning över S:ta Korset (1972)

I nedre vänstra hörnet på bilden syns själva staden, och från den sticker den långa piren ut i havet tills den når tillräckligt havsdjup för kryssningsfartyg att lägga till. Inte för att det kom så värst många fartyg – det kom inte ett enda när Ed och jag var i S:ta Korset förra gången – men ett kryssningsbesök är en ren guldgruva för alla öarna i Västindien.

Uppe till höger på bilden dominerar badstranden, som Ed och jag var de enda som hade upptäckt när vi var där. Jag satt nu däruppe i det lilla planet och hoppades intensivt att den fortfarande inte hade upptäckts av turisterna.

 

Annonser
Published in: on 2016/09/18 at 06:34  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: