Inlägg 2.839: 17 – 22 nov 1972

Solbränneinförskaffningsvisdomsregelsefterföljandet

Efter bara några minuter landade vårt plan mjukt på den lilla flygplatsen i den sydvästra delen av ön. Klockan var 07.15, och jag hyrde mig en Volkswagen från Hertz, körde direkt till Frederiksted och fick där ett rum på ett pensionat för 190 kronor för en vecka. Innan jag bestämde mig för att boka ett dubbelrum där för dagarna med Ed, ville jag först se hur det var att bo där.

Och sedan stannade tiden. Det betyder inte bara att jag kunde rå mig själv precis så som jag själv önskade under elva dagar utan att behöva göra ett enda skvatt och samtidigt kunna göra så mycket jag ville. Det betyder också att jag inte minns någonting av vad jag gjorde – med några undantag – och därför nu är illa tvungen att utan mina vanliga kommentarer visa upp alla de bilder – och de är många – som Ed och jag tog under de nio dagarna på S:ta Korset.

För att demarkera vår vistelse där på ön, så anlände jag på fredagen den 17 november. Ed skulle kkanske komma dit på torsdagen den 23 november – Tacksamhetsdagen – och tillsammans med mig återvända till Nya York på söndagen den 26 november.

Jag kommer inte att här beskriva mycket om själva staden Frederiksted. Det gjorde jag nogsamt i samband med vårt förra besök på S;t Korset tre år tidigare (se inlägg 1.957-1.967). Jag tycker inte om att upprepa mig, men jag har en ännu mera akut orsak till att nu undvika detaljbeskrivningar – jag kan inte erinra mig mycket från detta besök. Jag saknar nästan helt anteckningar och har till stöd bara mina bilder, och de är samlade huller om buller och saknar helt beskrivningar.

Därför måste jag nu organisera bilderna på något sätt. Först av allt delar jag upp dem i två grupper: bilder som jag tog medan jag var ensam på S:ta Korset i grupp A, och de som vi tog efter Eds ankomst i grupp B. Skillnaden mellan bilderna är huvudsakligen att en av oss är med på bilderna i grupp B, för ingen annan tog några bilder av oss.

Något som jag minns att jag gjorde var att ransonera min tid ute i solen – jag ville inte ha obehaget av att ha bränt huden så att den blev öm och röd eller flagnande. Inte heller ville jag använda sololjor och solkrämer – från min pappa har jag ärvt en avsky för sådant som är kladdigt och smetigt. Så på  fredagen var jag ute på badstranden i tre timmar och efter det punkt och slut. Nästa dag ingen sol alls, för att ge huden en lugn dag för att vänja sig. Därefter var jag därute i fyra timmar och sedan fem, och så vidare. Resultatet var den trevligaste solbränna jag någonsin hade skaffat mig, och den behöll jag hela vintern.

Annonser
Published in: on 2016/09/18 at 22:38  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: