Inlägg 2.841: 17 – 22 nov 1972

Ensamhetstillvarusysselsättningsbriststidsfyllandet

Mitt rum var litet, men sängen var god – som om sängkultur betydde något för mig, som sov i en delad bäddsoffa i Nya York! Precis som på hotell ‘Syv flag’ förra gången i Frederiksted, så hade mitt rum ingen luftkonditionering, och det behövdes inte heller. Men mitt i taket satt det en jättestor fläkt som kunde snurra med fyra olika hastigheter. Och genom att den skapade en konstgjord blåst, så kändes det faktiskt mycket svalare och skönare här än i Nya York med sin luftkonditionering. Nåja, detta hade förstås med luftens konsistens att göra – här var luften fri och naturlig, medan den i Nya York var uppblandad med sot och kemikalier av tusen olika slag.

På nätterna var det gissningsvis 25 grader och på dagen 30, och det var solsken från morgon till kväll. Det enda regnet inträffade en natt, och då öste det ner i flera timmar. På morgonen var det soligt som vanligt, men gatorna var fyllda med jättepölar, som dock hade torkat bort redan på eftermiddagen.

En dag när jag skulle använda bilen, så gick den inte att starta. Startmotorn snurrade och snurrade, men den försökte inte ens att dra igång motorn. Då ringde jag till Hertz. De kom efter en timme och arbetade på bilen i en kvart, vilket betyder att de vred runt nyckeln i en kvart, tills bilen till slut startade. De sade till mig att jag inte skulle parkera den under ett träd, för då blir den våt inuti. Oj då!

Jag kunde starta bilen under resten av dagen genom att inte parkera den under något träd. Men nästa morgon gick den återigen inte igång. Nu kom Hertz redan efter en halv timme, men i gengäld fick de nu arbeta lika länge med att starta den – och det inkluderade att springa igång den. De rekommenderade mig att köra bilen till flygplatsen och få en annan bil i stället. Det gjorde jag förstås och fick då en likadan Volksvagen i samma krämfärg. Den var säkrare än den första och klarade sig tiden ut.

Efterhand tålde jag att vara ute i solen nästan så länge jag ville – på den sista dagen innan Ed anlände kunde jag vara ute på stranden i hela sju timmar, från klockan 09.00 till 16.00. Här är en bild av Frederiksteds sandparadis.

Badstranden, Frederiksted (1972)

Badstranden, Frederiksted (1972)

Vid vår vistelse där år 1969 hade stranden varit femtio meter bred, men nu hade den krympt till en smal remsa. Tropiska stormar ställer till med allsköns elände. En månad senare skulle stranden troligen vara återställd till sin normala femtio meters bredd igen.

Annonser
Published in: on 2016/09/21 at 03:50  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: